Inga problem, jag hade stora A i ängelska!
Det finns stunder av blodigt allvar när nyhetsredaktionen på SVT inte bara vässar sina blyertspennor skarpa som svärdseggar, utan också kallar in sitt ess i rockärmen - Mr. Rickard "Earthcake" Palm.
Lägg föresten märke till hur Björn Hellberg riktigt myser bredvid Palmen och skrattar gott i sitt gråa skägg.
/Pilen.
Lägg föresten märke till hur Björn Hellberg riktigt myser bredvid Palmen och skrattar gott i sitt gråa skägg.
/Pilen.
När ens eget sällskap räcker gott
Idag har jag haft ännu en välförtjänt dag vid stranden. Legat och läst och slumrat till emellanåt. Ensam. Skönt.
Mitt i det getingsurrande sensommarlugnet kommer det plötsligt en brandbil tjutandes förbi med ett enormt larmande, med räddningstjänst och hela apparajset.
Folk tittar sig oroligt omkring och skruvar lite på sina brunbrända, kokosoljade kroppar.
Jag tittar på gubben i skuggan bredvid som jag anar sover, trots larmet runt om oss.
- "Det brinner visst hos grannarna... HA HA HA HA!!!!"
Jag lägger mig tillrätta och fortsätter mitt privata mys.
/Percy.
Foto: YouTube
Mitt i det getingsurrande sensommarlugnet kommer det plötsligt en brandbil tjutandes förbi med ett enormt larmande, med räddningstjänst och hela apparajset.
Folk tittar sig oroligt omkring och skruvar lite på sina brunbrända, kokosoljade kroppar.
Jag tittar på gubben i skuggan bredvid som jag anar sover, trots larmet runt om oss.
- "Det brinner visst hos grannarna... HA HA HA HA!!!!"
Jag lägger mig tillrätta och fortsätter mitt privata mys.
/Percy.
Foto: YouTube
Percy har haft lång semester
Det finns vissa saker Percy gör som egentligen inte spelar någon som helst roll, men som ändå känns äkta fel på något vis. Som man undviker att göra, men som man ändå måste utföra när nöden kräver det, eller bara när orken att göra det verkligt rätta inte riktigt vill infinna sig.
Som igår.
Gick omkring och borstande tanden strax innan godnatt-sagan och läggningsproceduren. Tände läslampan i sovrummet, hummade och pysslade.
När man går så länge och borstar blir det ganska mycket skum i munnen, ja ni vet vad jag pratar om, och så småningom MÅSTE man spotta annars kräks man.
Toan låst.
Percy bankar, hotar, kräver allt möjligt, men icke.
Måste gå in i köket och spotta i kökssinken.
NR 1 på Percys lilla lista om sakersomintespelarnågonsomhelstrollmensommanundvikeriallafallförattdetkännsfel:
Göra tandborstbestyr vid kökssinken.
NR 2. Dricka vatten ur badrumskranen när man är törstig.
NR 3. Sova med täcket vänt upp-och-ner så fotänden är i ansiktet.
/Percy.
Tystnad... tagning!
Härom veckan gick jag på bio för att bevittna Stellan Skarsgård dansa runt och sjunga till några Björn och Benny-låtar. Det hela var nöjsamt och trevligt, men det var ett otyg innan själva filmen som väckte min irritation, nämligen dessa eländiga filmtrailers. Så fort man satt sig tillrätta i den vinröda biofotöljen och gjort sitt bästa för att hinna äta upp alla popcorn innan reklamen, uppenbarar dom sig i horder. Märk väl, jag skulle inte reflektera över det här om det var några korta små roliga glimtar och diverse spännande cliffhangers som kablades ut på vita duken. Inte ett ord skulle jag yppa om saken. Men nu är det dessvärre tvärtom. Redan efter första klunken avslagen automatcola har jag fått veta allt om Arn i den kommande uppföljaren ända in till sista slutstriderna. Vad är meningen med det? Dom visar för mycket!! Jag vill inte veta allt om en ny film. Jag vill se lagom mycket så att jag blir sugen på mer. Inte fasen vill jag få hela storyn och mer därtill upprullad framför mig där jag sitter och glor i biomörkret. Samma "avslöjande-fenomen" har jag upplevt från TV4:s hallåor som för ett tag sedan hade dille på att berätta hela filmen och gärna att det var betjänten som klubbat ihjäl Sir Walcott i biblioteket innan det ens börjat. Så lär nu av era misstag kära filmproduktionsnissar och sluta upp med det här vanvetteriet! Lagom är bäst - har ni inte hört det uttrycket förut?
/Bergman-Pilen.
/Bergman-Pilen.
Dessa har glatt mig och min brevduva
Jag tycker det är bra att Percy slår ett allmänt slag för vykortets välbefinnande. Det tycks som om det är en utdöende konstform detta att skicka ett stycke papp med den sedvanliga postgången. Så vitt jag vet är det bara jag och Percy samt min mormor som håller det hela vid liv i detta elektroniska tidevarv. I mina gömmor här hemma har jag därför med glädje samlat alla försändelser från min bloggkollega enligt stadgar vid kommit överens om.
Följande vykort med oväntade motiv har jag fått av Percy:
1. En hälsning från Karlstad föreställande diverse byggnader och en fontän.
2. Ett kort föreställande skånska slott och ett vikingahorn(!)
3. Ett kort på en lampfot i Gotlandsfossil.
4. En vacker vy över Åh stiftsgård.
5. Ett landskap från Kalmar med två avlägsna herrar på en brygga.
6. Rokkmakkstugan med molnig himmel.
Må detta uttryck förbli virilt och levande.
/Pilen.
Följande vykort med oväntade motiv har jag fått av Percy:
1. En hälsning från Karlstad föreställande diverse byggnader och en fontän.
2. Ett kort föreställande skånska slott och ett vikingahorn(!)
3. Ett kort på en lampfot i Gotlandsfossil.
4. En vacker vy över Åh stiftsgård.
5. Ett landskap från Kalmar med två avlägsna herrar på en brygga.
6. Rokkmakkstugan med molnig himmel.
Må detta uttryck förbli virilt och levande.
/Pilen.
Att hålla kontakten
Jag och Pilen bor inte nära varandra längre. Det gjorde vi när vi var småglin. Vi träffas således inte särskilt ofta face-to-face, det blir mest kring jul och andra tillfällen när man åker Hem Till Byn.
Det är därför det blir som det blir när vi träffas. Fylleslag och så vidare. Som i onsdags. Det är min alldeles egna amatörpsykologiska förklaring till det hela.
Nåväl. Jag och Pilen har hittat på en liten lek som gör att vi håller kontakten på ett klassiskt vis och inte bara genom ettor och nollor. Vi skickar nämligen vykort tilll varandra på regelbunden basis.
"Jaha", tänker ni, "vad är det som är så speciellt med det då? Det gör väl massor av människor och inte är det särskilt spännande heller". Jo ni förstår, den är inte skickande av vykort hur som helst fram och tillbaks mellan genierna, det går till på ett alldeles speciellt vis. Det finns regler om detta. Stadgar.
Läs om dessa här:
1. Vykortet som skall skickas skall vara gammalt.
2. Det skall också ha införskaffat på ett gratissätt, d v s får inte vara köpt. (Man ska inte tjuva i onödan dock, det är inte bra.)
3. Kortets motiv skall vara av det annorlunda slaget.
Jag har, i skrivande stund, fått sex stycken vykort av Pilen enligt reglerna ovan.
Dessa föreställer:
1. Ett foto av rallare, docka, i naturlig storlek , tagen på Järnvägsmuseet i Gävle.
2. En illustration av en scen från Hitchcocks "I sista minuten". På baksidan av kortet står det att det är "...i en dramatisk scen finner Cary Grant och Eva Marie Saint varandra".
3. Ett studiofoto av en Ånglokomobil, modell från 1835.
4. Ett foto av en tös som sitter i gräset med två uppstoppade bävrar bredvid sid. Tösen har huvudet på sned och under fotot står en orange text "Bäversafari".
5. Ett foto på en björn i järvzoo.
6. Ett foto på Merlo Slott, Fredrik och Allona Bünsows sommarnöje.
/Percy.
Det är därför det blir som det blir när vi träffas. Fylleslag och så vidare. Som i onsdags. Det är min alldeles egna amatörpsykologiska förklaring till det hela.
Nåväl. Jag och Pilen har hittat på en liten lek som gör att vi håller kontakten på ett klassiskt vis och inte bara genom ettor och nollor. Vi skickar nämligen vykort tilll varandra på regelbunden basis.
"Jaha", tänker ni, "vad är det som är så speciellt med det då? Det gör väl massor av människor och inte är det särskilt spännande heller". Jo ni förstår, den är inte skickande av vykort hur som helst fram och tillbaks mellan genierna, det går till på ett alldeles speciellt vis. Det finns regler om detta. Stadgar.
Läs om dessa här:
1. Vykortet som skall skickas skall vara gammalt.
2. Det skall också ha införskaffat på ett gratissätt, d v s får inte vara köpt. (Man ska inte tjuva i onödan dock, det är inte bra.)
3. Kortets motiv skall vara av det annorlunda slaget.
Jag har, i skrivande stund, fått sex stycken vykort av Pilen enligt reglerna ovan.
Dessa föreställer:
1. Ett foto av rallare, docka, i naturlig storlek , tagen på Järnvägsmuseet i Gävle.
2. En illustration av en scen från Hitchcocks "I sista minuten". På baksidan av kortet står det att det är "...i en dramatisk scen finner Cary Grant och Eva Marie Saint varandra".
3. Ett studiofoto av en Ånglokomobil, modell från 1835.
4. Ett foto av en tös som sitter i gräset med två uppstoppade bävrar bredvid sid. Tösen har huvudet på sned och under fotot står en orange text "Bäversafari".
5. Ett foto på en björn i järvzoo.
6. Ett foto på Merlo Slott, Fredrik och Allona Bünsows sommarnöje.
/Percy.
PilenochPercy boktipsar
Bliblablibloblala, vi har vårt eget språk...
/Percy.
Ord på vägen
Det gyllene dokumentet blev ju överlämnat för en tid sedan. Från Pilens händer till Percys famn. Generös som jag är tänkte jag bjuda er, som vet vad det handlar om, på brottstycken ur mitt tal under ceremonin.
...dokumentet måste förvaras på en säker plats för att undvika att det hamnar i händerna på direktör Wall-Enberg eller andra fula fiskar i den undre världen. Låt mig därför ge följande råd:
1. Förvara inte dokumentet i ett Franz Jaeger-skåp. Vi vet ju alla hur opålitliga dess lås är.
2. Vid förvaring i militärens urberg - undvik för guds skull transporter av brevet i pansarbilen.
3. Kom ihåg att rubel före revolutionen inte tas emot på finlandsfärjor.
4. Se till att Doris alltid får ersättning för rakborsten.
5. Sist men inte minst - akta huvudsaken och tänk på stilen grabbar!
/Pilen.
...dokumentet måste förvaras på en säker plats för att undvika att det hamnar i händerna på direktör Wall-Enberg eller andra fula fiskar i den undre världen. Låt mig därför ge följande råd:
1. Förvara inte dokumentet i ett Franz Jaeger-skåp. Vi vet ju alla hur opålitliga dess lås är.
2. Vid förvaring i militärens urberg - undvik för guds skull transporter av brevet i pansarbilen.
3. Kom ihåg att rubel före revolutionen inte tas emot på finlandsfärjor.
4. Se till att Doris alltid får ersättning för rakborsten.
5. Sist men inte minst - akta huvudsaken och tänk på stilen grabbar!
/Pilen.
Var det inte han som var Joker?
Häromdagen läste jag en artikel i Nya Wermlandstidningen om Ulf Malmros nya film. Den handlar tydligen om en bröllopsfotograf från värmland (Björn Starrin) och lite annat.
Det var dock inte det som var det skojsigaste.
Det var snarare NWT:s egna stjärnskott till journalist ,Erik Segerpalm, tillsammans med paparazzin Anders Hansson som fick mig att dra lite på ena smilbandet.
Varsågoda:
Björn Starrin har all anledning att le. Det här är hans första huvudroll i en långfilm.
Bakom honom traskar Johannes Brost in i studion.
Foto: Anders Hansson
- Vi går ut och tar bilden Björn, framför studion! Så folket där hemma fattar hur stor du har blivit!
- OK. Blir det bra så här?
- Ja ställ dig lite snett bara och titta lite i fjärran...vänta! shit shit shit, Johannes BROST är på gång från parkeringen, vi väntar in honom så han kommer med i bakgrunden.
- Eh..jaha...men Anders, varför ska...
- NU! Le nu, för fan Björn! Vilken jävla moviestar du är! Nu visar vi dom där hemma!
/Percy.
Pôtthett
Nu är det jammenimej pôtthett väder ute. Hör ni det? Pôtthett.
/Pilen.
/Pilen.
Inför OS
Tydligen är denna man Stefans Holms skräck.
Jag tittar på bilden och inser att han är min med.
/Percy.
Foto: Aftonbladet
Undrar vad han har för planer på att bli lite roligare?
www.tristarab.se
/Percy.
Titta nu är Olssons pöjk ute och provgår dräkten igen!
Premiären på den nya Batmanfilmen närmar sig och jag läser i Aftonblaskan att en tok i Sundsvall har spenderat över 5000 spänn på att tillverka en kopia av Batmandräkten. Så nu står han där i sin hall och poserar framför kameran. Och på frågan om han någonsin varit ute på stan i sin mundering svarar han:
- Nej, det blir mest att man bara samlar. Det är ju lite pinsamt eftersom det inte är så stort i Sverige. Folk bara skrattar åt en.
Ja vad säger man? Ingen kan ju anklaga honom för att inte ha en hobby i alla fall.
/Pilen.
Om jag bara kunde komma på vilken seriefigur det är han försöker efterlikna.. Foto: Aftonbladet.
Specialmeddelande
Bara för dig Kakan. Bara för dig.
/Pilen.
Foto: google.se
/Pilen.
Foto: google.se
Raketforskarna spekulerar
Pilen: Varför känner jag mig som en i ABBA när jag är med dig?
Percy: Jag vet inte.
Pilen: Det är väl för att du är så blond!
Percy: Vi kanske ska kalla oss för det?
Pilen: Annifrid & Agneta?
Percy: Ja just det! Det låter gay och bra.
Pilen: Ja då säger vi det.
/Percy.
Percy: Jag vet inte.
Pilen: Det är väl för att du är så blond!
Percy: Vi kanske ska kalla oss för det?
Pilen: Annifrid & Agneta?
Percy: Ja just det! Det låter gay och bra.
Pilen: Ja då säger vi det.
/Percy.
Så var det då överlämnat
Så skedde det då. Över en strykbräda i Percys kök. Det kanske inte låter högtidligt, men det var det må ni tro. Jag fällde nästan en tår. Vårda det ömt nu Percy!
/Pilen.
/Pilen.
90-talet
Pilen och jag sitter hemma hos mig nu och inväntar ensamheten så ceremonin kan börja. 90-talsmusik i stereon. Ölen är kall. Magen är mätt.
Snart.
Mycket snart.
/Percy.
Snart.
Mycket snart.
/Percy.
Inatt inatt är det du är det jag
Ikväll ska det ske. Överlämningen av det gyllene dokumentet. Bäst att jag finslipar talet.
/Pilen.
/Pilen.
Gårdagens skönhetstips
Jag måste bara få delge ännu ett roligt avsnitt ur min husmodersbok från 1937. Kolla in receptet på stimulerande hårtinktur:
15 gr. ammoniak
2,5 dcl ren sprit
7 gr svavelblomma
15 gr. kataridtinktur
56 gr. glycerin
7 gr. forforsyrad kalk
15 gr. kinabarktinktur
Det var annat än att kila ner på ICA och köpa en flaska Wellaschampo det.
- Älskling, jag går bara ut ett slag. Jag måste bli fin inför helgens galatillställning och har slut på tinktur. Ska du ha med något annat förutom lite ammoniak, ren sprit, svavelblomma, kataridtinktur, glycerin, forforsyrad kalk och kinabarktinktur?
/Pilen.
Umgängeskonst och god ton anno 1937
Jag har kommit över en fantastisk bok här hemma i barndomsbyn! Husmoderns hemkurer och goda råd av Kerstin Wenström från slutet av 30-talet. Där finns en aldrig sinande ström av tips på hur man botar alltifrån fulslag till gråtkramp och heshet. Mitt favoritkapitel är dock det som rör vett och etikett:
Även om en person har gott förstånd och känsla för det passande, kan det vara tillfällen då han står rådvill om vad god ton föreskriver. Då kan det vara gott att få några små vinkar och råd i umgängeskonst.
Kolla in råden för brevskrivning:
Utanpåskriften på ett brev till en herre bör avfattas sålunda: Först titeln, sedan herr och namnet, t. ex. Häradshövdingen herr N.N. Om adressaten är riddare av någon orden, sätter man efter titeln 'och riddaren herr N.N.'. Om vederbörande är innehavare av flera ordnar, kan man nöja sig med att utsätta ett m.m. mellan titeln och herr.
Till adliga personer brukas högvälborne, om det är frågan om grevar och baroner, välborne till en annan adelsman, och placeras detta efter titeln, t. ex. 'Byråchefen högvälborne herr greve N.N' eller 'Notarien välborne herr N.N.'.
Det torde ha krävts en hel armé till att författa dylika brev. Allt var sannerligen inte bättre förr.
/Pilen.
Även om en person har gott förstånd och känsla för det passande, kan det vara tillfällen då han står rådvill om vad god ton föreskriver. Då kan det vara gott att få några små vinkar och råd i umgängeskonst.
Kolla in råden för brevskrivning:
Utanpåskriften på ett brev till en herre bör avfattas sålunda: Först titeln, sedan herr och namnet, t. ex. Häradshövdingen herr N.N. Om adressaten är riddare av någon orden, sätter man efter titeln 'och riddaren herr N.N.'. Om vederbörande är innehavare av flera ordnar, kan man nöja sig med att utsätta ett m.m. mellan titeln och herr.
Till adliga personer brukas högvälborne, om det är frågan om grevar och baroner, välborne till en annan adelsman, och placeras detta efter titeln, t. ex. 'Byråchefen högvälborne herr greve N.N' eller 'Notarien välborne herr N.N.'.
Det torde ha krävts en hel armé till att författa dylika brev. Allt var sannerligen inte bättre förr.
/Pilen.
Experten
Ligger i soffan och bläddrar förstrött i kvällstidningarnas söndagsbilagor, tänkte att det kunde vara ett vilsamt nöje såhär under en regnig sommarsöndag. Jag bedrog mig.
Expressen Söndag. 20 Juli 2008. 10 Kr.
Sid. 18-23.
"En dag med..."
Jonas Wahlström.
Jo, det är sant. Jag tyckte det var svårt att fatta själv först, men i panisk slowmotion börjar jag bläddra och läsa om hur en typisk dag i Jonas Wahlströms liv ser ut. Detta liv får man presenterat på 5 sidor. Och det är precis så torftigt som man föreställer sig när man ser den gamle skansenräven.
Först får man veta att han äter frukost med lemurerna.
- Rör inte min tepåse!
Jonas frukost på altanen blir ideligen avbruten av de nyfikna lemurerna som springer omkring fritt i trädgården.
På nästa sida har man arrangerat en helcrazy bild med Jonas med en nymfparakit på huvudet. Väldigt galet och kul tänkt. Läsarna får också veta att han brukar vakna kl 4 på morgonen av att lemurerna hoppar på taket. Han somnar dock om, säger han.
Det är väl tur det. Tänk så trött han annars skulle vara.
/Percy.
Expressen Söndag. 20 Juli 2008. 10 Kr.
Sid. 18-23.
"En dag med..."
Jonas Wahlström.
Jo, det är sant. Jag tyckte det var svårt att fatta själv först, men i panisk slowmotion börjar jag bläddra och läsa om hur en typisk dag i Jonas Wahlströms liv ser ut. Detta liv får man presenterat på 5 sidor. Och det är precis så torftigt som man föreställer sig när man ser den gamle skansenräven.
Först får man veta att han äter frukost med lemurerna.
- Rör inte min tepåse!
Jonas frukost på altanen blir ideligen avbruten av de nyfikna lemurerna som springer omkring fritt i trädgården.
På nästa sida har man arrangerat en helcrazy bild med Jonas med en nymfparakit på huvudet. Väldigt galet och kul tänkt. Läsarna får också veta att han brukar vakna kl 4 på morgonen av att lemurerna hoppar på taket. Han somnar dock om, säger han.
Det är väl tur det. Tänk så trött han annars skulle vara.
/Percy.
Tillsammans forcerar vi berg - bokstavligt talat
Jodå, min trampmoped klarade turen nerför berget i natt. Men det fanns ögonblick då jag trodde min sista stund var kommen när jag tog kurvorna i 150 knyck på mitt rangliga åkdon. Turligt nog kunde jag skickligt parera diverse vägbulor där i mörkret och landade så småningom tryggt och säkert nere i dalen efter min vansinnesfärd. Så här dagen efteråt känner jag av en smula huvudvärk. För ni må tro att våra geniknölar gick på högvarv igår, nu när både Pilen och Percy äntligen befann sig under samma tak. Ett triumfens ögonblick.
/Pilen.
/Pilen.
Pilen har hallisar
- Pilen: Spöktimmen....
- Ja, men det är ju ingen fara. Du bor ju mindre än en km bort och det är ju nedför hela vägen.
- Kommer du ihåg när du tvingade mig hem i julas och du sa att det var en varg lös i bygden?
- Haha! ja men det gick ju bra eller hur?
- Skål för det!
- OK.
/Percy.
- Ja, men det är ju ingen fara. Du bor ju mindre än en km bort och det är ju nedför hela vägen.
- Kommer du ihåg när du tvingade mig hem i julas och du sa att det var en varg lös i bygden?
- Haha! ja men det gick ju bra eller hur?
- Skål för det!
- OK.
/Percy.
Tre GT senare...
På kontoret.
- Du Percy, inte en öl till nu va?
- Jo, nu ska vi ha en gin å tånic, hick!
/Pilen.
Reunion
Snart ska det ske! Hurra, kalas, prisa Gud osv, snart kommer Pilen!
Pratade precis med vapendragaren som befann sig ca 1 km söder om yours truly. Satt och spisade grillat med mammsen och pappsen och skulle skynda sig hit så snart måltiden avslutats. Jag sa att jag skulle bjuda på "härligt, kallt, skummande öl" och det var till belåtenhet. Pilen har har idag suttit och filat på programpunkterna för överlämnandet av skatternas skatt som skall ske i dagarna. Vi vill naturligtvis inte att det ska gå för hafsigt och ogenomtänkt tillväga, då detta är menat till att vara en återkommande tradition i min och Pilens annars torftiga vardag.
Dokumentation skall ske av varje års ceremoni. Varje årsprotokoll av överlämningsceremonin skall sparas och arkiveras. Skatternas skatt, det heliga dokumentet kommer att bevaras enligt konstens alla regler. Så småningom kommer det dock endast kunna hanteras med handskar och pincett hur noga vi än kommer att vara, men det får man ju räkna med.
Överlämnare till Mottagare skall hålla ett litet tal varje år, kanske några väl valda ord om det tunga ansvar som nu skall axlas, det är inte helt bestämt ännu. Vidare skall det naturligtvis firas! En fest i skattens ära! Förslagsvis medelst öldrickeri, då det är den mest frekvent återkommande drycken i det arv som skatternas skatt presenterar.
Ja vi får fila vidare i kvällningen, Pilen och jag. Nu väntar jag på att höra en trampmoped nere i backen med en törstig Pil på. Hoppas det går bra att stanna moppen idag...
/Percy.
Foto: YouTube
Facit
Här kommer svaret på vad de tre, i späd ålder, splittrade trillingarna heter. De har alla mer eller mindre lyckats inom showbiz.
1. Bård Ylvisåker. Mest känd för att vara Norges Fredrik Wikingson i Norges Herligste.
2. Jason Mewes. Han är Jay (Jay & Silent Bob) i Clerksfilmerna.
3. Gustaf Skarsgård. Mest känd för att ha en far som är duktigare än sina söner.
1. Bård Ylvisåker. Mest känd för att vara Norges Fredrik Wikingson i Norges Herligste.
2. Jason Mewes. Han är Jay (Jay & Silent Bob) i Clerksfilmerna.
3. Gustaf Skarsgård. Mest känd för att ha en far som är duktigare än sina söner.
Triplets
Dessa tre skulle kunna bedra en hel värld. Sno varandras tjejer. Handla på varandras kort.
Genetiken dras oss vid näsan på ett helt galet sätt.
Eller också är det en brevbärare med ett arbetsområde utan dess like som varit i farten .
Foton: Google
Känner ni igen dom?
/Percy.
Genetiken dras oss vid näsan på ett helt galet sätt.
Eller också är det en brevbärare med ett arbetsområde utan dess like som varit i farten .
Foton: Google
Känner ni igen dom?
/Percy.
Vad får dom inte utstå?
Idag är det Frankrikes nationaldag. Allons enfants de la Patrie och så vidare. Slängde ett getöga på tv:n nyss och påmindes om att vår kronprinsessa fyller år på samma dag som denna le quatorze juillet (något ironiskt kanske med tanke på vad som hände hos fransoserna 1789). SVT sände hur som helst nyss från spektaklet på Öland där den stackars kungafamiljen år efter år måste ta sig från sitt semesterfirande för att sitta framför en scen på den lokala idrottsplatsen.
Under kvällens arrangemang (de öländska kommunalpolitikernas våta dröm) uppträdde i sedvanlig ordning en näve artister med de mest varierande sånger. Anders Ekborg till exempel, valde att sjunga en tungsint musikalkomposition av Björn & Benny, nämligen "Vem ser ett barn?" Det kändes ju oerhört muntert och passande för Victualias födelsedagskalas. Efter det radades ett gäng idrottsstjärnor upp inför utdelandet av det årliga Victoriastipendiet. Jag hann precis se att Tomas Brolin har blivit fet. Sadlade inte han om och blev dammsugarförsäljare för övrigt? Och Gunde Svan verkade tokig som vanligt. Jösses vilken dag för de kongeliga.
/Pilen.
Under kvällens arrangemang (de öländska kommunalpolitikernas våta dröm) uppträdde i sedvanlig ordning en näve artister med de mest varierande sånger. Anders Ekborg till exempel, valde att sjunga en tungsint musikalkomposition av Björn & Benny, nämligen "Vem ser ett barn?" Det kändes ju oerhört muntert och passande för Victualias födelsedagskalas. Efter det radades ett gäng idrottsstjärnor upp inför utdelandet av det årliga Victoriastipendiet. Jag hann precis se att Tomas Brolin har blivit fet. Sadlade inte han om och blev dammsugarförsäljare för övrigt? Och Gunde Svan verkade tokig som vanligt. Jösses vilken dag för de kongeliga.
/Pilen.
Det snaskätande missfostret
Den här mannen har gjort sitt bästa för att försöka förstöra ett fint kulturarv. Han lyckades inte.
/Percy.
Foto: YouTube
/Percy.
Foto: YouTube
Förklaringen
Nu är det nära. Jag har bara två arbetsdagar kvar innan det är dags för nästan 14 dagars ledighet. Jag räknar ner och har redan börjat tänka på vad jag ska packa ner i resväskan för att ta med mig till min barndoms by. En sak är säker, om jag glömmer att ta med mig det Gyllene Dokumentet inför den stundande Jönssonceremonin så kommer Percy att klå mig gul och blå!
Ni förstår, vi har i vår ägo ett mycket viktigt brev... Ett brev som för oss liknar självaste heliga graal... Jag vet inte ens om jag vill säga vad det är...
Men utan att gå in på alltför många detaljer kan jag väl avslöja att vi innehar en personlig skriftlig hälsning från Sickan... alias Charles-Ingvar Jönsson... alias Gösta Ekman! Vi har alltså delad vårdnad om ett dokument sänt från självaste geniet himself - själva grundstenen i den här bloggen. Jag svettas av hänförelse när jag tänker på det. Och om bara några fjuttiga dagar kommer detta papper byta ägare under en privat tillställning i skogliga trakter. Det är nämligen Percys tur att ta hand om originalet och genast låsa in det i sitt urberg. Skatternas skatt. Gör dig redo Percy!
/Pilen.
Ni förstår, vi har i vår ägo ett mycket viktigt brev... Ett brev som för oss liknar självaste heliga graal... Jag vet inte ens om jag vill säga vad det är...
Men utan att gå in på alltför många detaljer kan jag väl avslöja att vi innehar en personlig skriftlig hälsning från Sickan... alias Charles-Ingvar Jönsson... alias Gösta Ekman! Vi har alltså delad vårdnad om ett dokument sänt från självaste geniet himself - själva grundstenen i den här bloggen. Jag svettas av hänförelse när jag tänker på det. Och om bara några fjuttiga dagar kommer detta papper byta ägare under en privat tillställning i skogliga trakter. Det är nämligen Percys tur att ta hand om originalet och genast låsa in det i sitt urberg. Skatternas skatt. Gör dig redo Percy!
/Pilen.
Höjdpunkten
Snart, mycket snart.
Tid: Inom kort.
Plats: Någonstans i norr.
Program: Pilens överlämnande av det Gyllene Dokumentet till Percy.
Övrigt: Medtag öl och basker.
/Pilen.
Tid: Inom kort.
Plats: Någonstans i norr.
Program: Pilens överlämnande av det Gyllene Dokumentet till Percy.
Övrigt: Medtag öl och basker.
/Pilen.
Return of the king
Det är skönt att vara i sina barndomens trakter ibland. Det är något speciellt att vara hemma och sitta ute lyssna på ingenting. Att åka ner till lanthandeln och köpa en glass. Att hälsa på gubbarna som är bröder som bor tillsammans i ett stort hus här borta och som sitter ute på verandan och myser.
Det finaste med att vara hemma just nu är att min vän Pilen gör sin entré om några dagar.
Då ska vi leka, Pilen och jag.
Och ha vår årliga Jönssonceremoni.
Vad det innebär tänkte jag att Pilen ska få berätta om. Det är stort, så mycket kan jag säga. Mycket stort. Och viktigt.
/Percy.
Det finaste med att vara hemma just nu är att min vän Pilen gör sin entré om några dagar.
Då ska vi leka, Pilen och jag.
Och ha vår årliga Jönssonceremoni.
Vad det innebär tänkte jag att Pilen ska få berätta om. Det är stort, så mycket kan jag säga. Mycket stort. Och viktigt.
/Percy.
Han förföljer mig
Sitter hemma i lugnet hos mor igen. Vi fick nyss besök av en bekant till familjen som har en sommarstuga här i närheten.
Vi fikade och snackade om ditten och datten och om saker som hade hänt sen vi sågs sist.
Vi pratade bl a om djur, alltifrån mygg till ormar och djävulens smålakejer, d v s myrorna. Därifrån var inte steget långt till att prata om Steve Irwin.
Den allmänna åsikten runt fikabordet var att Steve var en galning som förtjänade sitt öde.
- Ja, jag såg ett program där han fångade en kobra och viftade runt med, han var SÅ HÄR nära att bli biten! Sa vår gäst och måttade med tummen och pekfingret.
- Det var ju inte direkt konstigt att det gick som det gick för honom, replikerade jag.
- Nej, tacka vet jag han på Skansen, vad är det han heter nu igen?, han som kan så mycket om små apor och "vanliga" djur liksom, sa jag och väntade på reaktionerna.
- Precis! Han tycker jag om att se på, Jonas Wahlström heter han väl? Han är både duktig och är rolig att se och höra på sa vår gäst och nickade och tog en kaka till.
Alla höll med och sedan byttes samtalsämne.
Jag hummade och log lite i mjugg.
Fascinerande.
/Percy.
Vi fikade och snackade om ditten och datten och om saker som hade hänt sen vi sågs sist.
Vi pratade bl a om djur, alltifrån mygg till ormar och djävulens smålakejer, d v s myrorna. Därifrån var inte steget långt till att prata om Steve Irwin.
Den allmänna åsikten runt fikabordet var att Steve var en galning som förtjänade sitt öde.
- Ja, jag såg ett program där han fångade en kobra och viftade runt med, han var SÅ HÄR nära att bli biten! Sa vår gäst och måttade med tummen och pekfingret.
- Det var ju inte direkt konstigt att det gick som det gick för honom, replikerade jag.
- Nej, tacka vet jag han på Skansen, vad är det han heter nu igen?, han som kan så mycket om små apor och "vanliga" djur liksom, sa jag och väntade på reaktionerna.
- Precis! Han tycker jag om att se på, Jonas Wahlström heter han väl? Han är både duktig och är rolig att se och höra på sa vår gäst och nickade och tog en kaka till.
Alla höll med och sedan byttes samtalsämne.
Jag hummade och log lite i mjugg.
Fascinerande.
/Percy.
Livstecken
Det är tur att Percy håller ställningarna här på bloggen medan en annan gått i träda en smula. Hatten av!
/Pilen.
/Pilen.
Motorprinsen
Jag tycker det är fantastisk stor humor att allas vår prins Carl Philip, Calle Phille, hertigen av värmland, kallas för "motorprinsen".
Läser att han kraschat nu igen med porschen.
Antingen är det några royalistiska galningar som på allvar tror att lill-prinsen kommer att göra sig ett namn inom racingsporten, eller också är det några sköningar med humorn på rätta stället som gör det med drypande sarkasm.
Jag väljer att tro på det senare.
Han fick åka ambulans. Hoppas det gick bra med honom.
Läser att han kraschat nu igen med porschen.
Antingen är det några royalistiska galningar som på allvar tror att lill-prinsen kommer att göra sig ett namn inom racingsporten, eller också är det några sköningar med humorn på rätta stället som gör det med drypande sarkasm.
Jag väljer att tro på det senare.
Han fick åka ambulans. Hoppas det gick bra med honom.
- "Han kunde gå in i ambulansen för egen maskin, det verkade inte vara någon fara med honom", säger ett vittne.
/Percy.
Percy ångrar sig part II
Igår var Percy inte riktigt sig själv.
På ont.
Ni vet, man brukar ibland använda uttrycket "på gott och ont", i Percys fall under gårdagen var det på ont.
Det finns ord man kan använda för att beskriva Percys allmäntillstånd igår. Jag har fått höra ett antal av dessa beskrivningar idag.
Alika är en. Kaja en annan.
Runt tretiden imorse blev Percy också en lortfot. Traskade runt i stan i bara fossingarna, letandes efter skräp att stoppa i fyllekrävan. Skadade hälen och haltade hem sista biten med donkenpåsen stadigt i ena handen. Väl hemma glömdes det trettio sekunder tidigare barfoteriet bort, därav de svarta tasspåren överallt som idag föreligger.
"Ojojoj Percy, vilken lortfot du är..." sa jag till mig själv sittandes på badrumsgolvet när jag fick syn på spåren efter mig på badrumsmattan. Lyfte en tass i taget och tvättade dom omsorgfullt i handfatet med jordgubbstvål.
Min positiva personlighet säger mig dock att jag ska försöka leta efter guldkornen från gårdagen. Sådant som man kan tänka tillbaks på och trösta sig med mitt i allt annat eländigt.
Jag har listat dessa här;
1. Jag lyckades under HELA kvällen att låta bli att fylleringa till Pilen. Detta är annars ett återkommande moment under kvällar som gårdagens. En favorit i repris. Den cirkeln är nu att anses som bruten.
2. Jag tänkte för mig själv efter andra Mintuushoten att "Nehej du Percy, nu börjar du bli riktigt jävla galet full här, ta det lugnt nu Harriet" och drack ett glas vatten och senare endast lite öl.
3. I förmiddags när jag kravlade mig upp ur sängen fann jag ståendes på vardagsrumsbordet ett finfint coca-colaglas. Jag hade tydligen beställt plusmeny på donken under den arla timmen och därför belönats med en present som heter duga. Det invigdes ganska snart med en c-vitaminbrus.
/Percy.
På ont.
Ni vet, man brukar ibland använda uttrycket "på gott och ont", i Percys fall under gårdagen var det på ont.
Det finns ord man kan använda för att beskriva Percys allmäntillstånd igår. Jag har fått höra ett antal av dessa beskrivningar idag.
Alika är en. Kaja en annan.
Runt tretiden imorse blev Percy också en lortfot. Traskade runt i stan i bara fossingarna, letandes efter skräp att stoppa i fyllekrävan. Skadade hälen och haltade hem sista biten med donkenpåsen stadigt i ena handen. Väl hemma glömdes det trettio sekunder tidigare barfoteriet bort, därav de svarta tasspåren överallt som idag föreligger.
"Ojojoj Percy, vilken lortfot du är..." sa jag till mig själv sittandes på badrumsgolvet när jag fick syn på spåren efter mig på badrumsmattan. Lyfte en tass i taget och tvättade dom omsorgfullt i handfatet med jordgubbstvål.
Min positiva personlighet säger mig dock att jag ska försöka leta efter guldkornen från gårdagen. Sådant som man kan tänka tillbaks på och trösta sig med mitt i allt annat eländigt.
Jag har listat dessa här;
1. Jag lyckades under HELA kvällen att låta bli att fylleringa till Pilen. Detta är annars ett återkommande moment under kvällar som gårdagens. En favorit i repris. Den cirkeln är nu att anses som bruten.
2. Jag tänkte för mig själv efter andra Mintuushoten att "Nehej du Percy, nu börjar du bli riktigt jävla galet full här, ta det lugnt nu Harriet" och drack ett glas vatten och senare endast lite öl.
3. I förmiddags när jag kravlade mig upp ur sängen fann jag ståendes på vardagsrumsbordet ett finfint coca-colaglas. Jag hade tydligen beställt plusmeny på donken under den arla timmen och därför belönats med en present som heter duga. Det invigdes ganska snart med en c-vitaminbrus.
/Percy.
Jonas om BDSM
Läser en chatt på DN där man har fått tagit del av Jonas Wahlströms "expertis" genom att ställa frågor som han har fått besvarat.
Jag fastade för speciellt en fråga ställt av signaturen Anders:
- Vilket djur skulle du kunna tänka dig att återfödas som?
Jonas Wahlström: "Antingen som en snäll lemur eller som en örn som kan se allt från ovan eller varför inte som en babian för då får man ju ha ett dussin och dessutom hålla dom i herrans tukt och förmaning."
Vad fasiken är det han säger?
Jag har fått det bekräftat igen. Han är en äkta galning den där Wahlström.
Ärkegalning.
Samt en skojare.
/Percy.
Jag fastade för speciellt en fråga ställt av signaturen Anders:
- Vilket djur skulle du kunna tänka dig att återfödas som?
Jonas Wahlström: "Antingen som en snäll lemur eller som en örn som kan se allt från ovan eller varför inte som en babian för då får man ju ha ett dussin och dessutom hålla dom i herrans tukt och förmaning."
Vad fasiken är det han säger?
Jag har fått det bekräftat igen. Han är en äkta galning den där Wahlström.
Ärkegalning.
Samt en skojare.
/Percy.
Dagens Island
Island. Det känns som om det kommer att bli ett återkommande tema. Det har ju så mycket att bidra med, det glesbefolkade landet.
Åtminstone i min och Pilens värld.
/Percy.
Foto: Percy
Jag har också en stilla undran...varför är gökuret "silent"? Är det inte en del i poängen med gökur att det ska låta?
Det skulle jag i alla fall vilja att det gjorde.
Åtminstone om det lilla gökhelvetet ropade "kuk" vid varje klockslag.
Åtminstone i min och Pilens värld.
/Percy.
Foto: Percy
Jag har också en stilla undran...varför är gökuret "silent"? Är det inte en del i poängen med gökur att det ska låta?
Det skulle jag i alla fall vilja att det gjorde.
Åtminstone om det lilla gökhelvetet ropade "kuk" vid varje klockslag.
"Stackars uteliggardjuren"
Läste en artikel i Aftonbladet om en man som har blivit attackerad av en björn. Det är 29-årige Johnny som varit med om denna skräckupplevelse och kräver nu staten på pengar. Det är inga småslantar vi snackar om utan han vill ha 300 000 SEK för detta.
Han är noga med att poängtera att han inte anklagar inte björnen för det som inträffade utan anser att det är staten som är ansvarig för attacken.
Han är noga med att poängtera att han inte anklagar inte björnen för det som inträffade utan anser att det är staten som är ansvarig för attacken.
- Det är de som ställt till med oredan. Det är de som vill ha björnarna. Om du skjuter ett rovdjur då ska man ersätta staten men om du blir attackerad av deras djur tar de inte sitt ansvar, säger Johnny Smedberg.
De måste stå till svars
Nu har han med hjälp av sin advokat begärt 300 000 kronor från länsstyrelsen i skadestånd.
- Det måste väga lika åt båda håll. De måste stå till svars för vad de åsamkar, säger han.
Detta i sig är ju ensamt mycket lustigt. Beakta dock också att paret i sjukhussängen ser ut att ha en snittålder på ca 45. Detta tycker jag inte gör saken sämre. Han hävdar ju att han är 29 år, den björnattackerade farbrorn.
/Percy.
29-årige Johnny, här tillsammans med frun Maria, skadades svårt vid björnattacken.
Foto: Aftonbladet
Stackars lokalbefolkning
Ja jag vet att det är ytterst barnsligt av mig, men jag kunde inte låta bli.
/Pilen.
Foto: DN.
/Pilen.
Foto: DN.
Hur tänkte man egentligen?
Kanske nåt sånt här;
- Titta vad härligt det ser ut när grabben gör kanonen i vattnet! Som en riktigt semesterbild ska se ut!
- Jamen, vi kanske åtminstone ska överväga någon av de andra bilderna till bokomslaget...
- Nej, saken är klar! Det blir grabben.
Foto: Percy.
/Percy.
Han längtar efter glans men får intet
Författaren Björn Ranelid ondgjorde sig i sitt sommarprogram i P1 över att kungaparet aldrig bevistar den årliga utdelningen av Augustpriset. Istället ränner de på idrottsgalor och dylikt, fräste Ranelid på. När jag i förbifarten nämnde detta för min gode vän Der Knochenjäger så utbrast han:
- Det fattar väl vem som helst att det inte är något konstigt med det! Kungen har lika stor behållning av litteratur som vi har av att läsa telefonkatalogen.
Det tyckte jag var roligt sagt. Kära Örebroare och så vidare... Stackars knugen.
/Pilen.
- Det fattar väl vem som helst att det inte är något konstigt med det! Kungen har lika stor behållning av litteratur som vi har av att läsa telefonkatalogen.
Det tyckte jag var roligt sagt. Kära Örebroare och så vidare... Stackars knugen.
/Pilen.
Kronan på verket
Titta vilken fin väggprydnad jag hittade i en antikaffär idag! Endast några få kronor kostade pjäsen som nu ska spikas upp på en lämplig vägg här hemma. Ni förstår, ränderna går aldrig ur en värmlänning.
/Pilen.
Foto: Pilen.
/Pilen.
Foto: Pilen.
Vad vore en konstnär utan sin lila basker?
Det borde finnas fler konstnärer som Hildemar Andersson i Gävle. Trött på att stå ensam i sin dammiga ateljé har han helt sonika rafsat åt sig några penslar och ställt sig mitt på gatan i folkvimlet för att måla en tavla.
- Konsten måste ut på gatorna, skanderar han samtidigt som penseldragen far över duken. Pretentiöst? Icke! Snarare genialiskt.
/Pilen.
Hildemar mitt i skapandet. Foto: Gefle Dagblad.
- Konsten måste ut på gatorna, skanderar han samtidigt som penseldragen far över duken. Pretentiöst? Icke! Snarare genialiskt.
/Pilen.
Hildemar mitt i skapandet. Foto: Gefle Dagblad.
Här kommer svaret!
Kvällens facit.
/Pilen.
/Pilen.
Nu har ni fått något att bita i
Varför är Åke syk?
/Pilen.
/Pilen.
Jag har lite svårt för den här mannen
Jag har lite svårt för Jonas Wahlström. Han är lite otäck. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad, men han är lite för...beige...kan man säga så? Han är för BEIGE den mannen.
Det känns också som han inte riktigt hamnat rätt i sitt liv. Han var en man med stora planer för sin framtid i ungdomen. Han fick sen prao-plats på skansens terrarium när han var femton och på den vägen är det...eller? Bitter är han i alla fall.
Han är också svårt avundsjuk på Steve Irwin och hans eskapader och det är i denna avundsjuka jag har bevis för hans bitterhet. Han tänkte sig nog inte då, när han med små jämfotahopp tackade ja till skansens praktikplats, att han skulle vara kvar där för alltid med fingeraporna och de andra små värdelösa krypen.
/Percy.
pilenochpercys lyssnartips
Skivan var en klassiker redan när den kom.
Percy ångrar sig
Det finns vissa saker man kan känna att man ångrar sig lite kring, som man kommer att tänka på då och då. Jag har några saker som stundom återkommer i tanken, saker som ligger nära i tiden och saker som skedde för längre sedan. Jag har listat några av dessa;
Dessa tre saker ångrar Percy mest just nu;
1. Att jag inte tog med mig fler böcker till min mor där jag nu befinner mig på semester-vacation. Jag läser ju snabbare är en savant, detta borde jag ha lärt mig vid det här laget.
2. Att jag inte frågade en snäll polisman som jag träffade i en kö på Mc'Donalds i västerås om jag fick hålla hans tjänstevapen bara för en kort kort stund. Det är något inombords som går sönder i mig varje gång jag tänker på det.
3. Att jag lyckades övertalas av Pilen att vi inte skulle lägga ut bilder på någon av de otaliga lappar som passerades mellan våra bänkar under de tidigare åren av vår skoltid tillsammans. Dessa var mycket innehållsrika och hade mycket detaljerade illustrationer. Jag har sparat alla dessa lappar och fann dem inlåsta i en skrin med hänglås (smart drag) på en av långgarderoberna här hemma. Pilen hade som förevändning att "våra mödrar läser ju bloggen", vilket det i och för sig ligger någonting i.
/Percy.
Dessa tre saker ångrar Percy mest just nu;
1. Att jag inte tog med mig fler böcker till min mor där jag nu befinner mig på semester-vacation. Jag läser ju snabbare är en savant, detta borde jag ha lärt mig vid det här laget.
2. Att jag inte frågade en snäll polisman som jag träffade i en kö på Mc'Donalds i västerås om jag fick hålla hans tjänstevapen bara för en kort kort stund. Det är något inombords som går sönder i mig varje gång jag tänker på det.
3. Att jag lyckades övertalas av Pilen att vi inte skulle lägga ut bilder på någon av de otaliga lappar som passerades mellan våra bänkar under de tidigare åren av vår skoltid tillsammans. Dessa var mycket innehållsrika och hade mycket detaljerade illustrationer. Jag har sparat alla dessa lappar och fann dem inlåsta i en skrin med hänglås (smart drag) på en av långgarderoberna här hemma. Pilen hade som förevändning att "våra mödrar läser ju bloggen", vilket det i och för sig ligger någonting i.
/Percy.
Att vara bättre än sina vänner
Förra året råkade jag och några till befinna oss mitt i ett rafflande säkerhetspådrag. Det utspelade sig på Mc'Donalds i Västerås och var mycket spännande några minuter. Skit i detaljerna, det som var mest spännande den dagen var att jag fick ett tillfredsställande samtal med en livs levande polisman och inte vilken simpel trafikvakt som helst, utan en polis som utbildar andra poliser i skytte.
Det var en vän med på resan, vi kan kalla honom Kjelle, han satt i bilen innan dramat och skrävlade som vanligt och vi kom och prata på poliser och deras vapen. Han sa något om att han visste vad de hade för typ av tjänstevapen.
Det vet jag med, sa jag, de har Sig Sauer. "Nehej du!" skrek han åt mig, "de har Glock, jag vet det".
Ca tjugo minuter efter diskussionen hamnade vi då i detta säkerhetspådrag och jag såg ju min chans stå i kön till de goda hamburgarna. Dramat var då inte fullt så dramatiskt, så koppsen hade börjat känna en viss längtan efter korvbricka med pucko (gissar jag), men eftersom donken fanns så nära hade man valt att köpa lunch där.
Jag ställde mig bakom en lång polisman och kände att jag slängde lystna blickar åt hans hölster där hon hängde, "Charleene", som jag snabbt hade döpt henne till i huvudet. Jag pickade honom på axeln och jag berättade för honom om min och Kjelles lilla dispyt ,som nu hade vuxit till ett bet. Han konfirmerade naturligtvis det jag redan visste, att poliser i Sverige använder Sig Sauer som tjänstevapen. Jag frågade tusen frågor till om vapnen och skjutträning med mera, Kjelle dök upp vid vår sida vid ett tillfälle och fick veta att han förlorat och undrade vart jag hade tagit vägen. Sen gick han igen. Jag kände mig som jag befann mig på små moln, här stod jag och pratade med en livs levande Rambo och fick veta allt möjligt smaskens.
Vi hade det trevligt i kön, jag och polismannen, men jag kände att jag hade en fråga kvar. Jag ville fråga om jag fick känna lite på Charleene, kanske till och med hålla henne i min hand, smeka hennes kalla stål. Jag kände dock att en sådan fråga möjligtvis skulle kunna förstöra vår fina stund vi hade haft där i kön, att polismannen skulle tycka att jag vore en smula galen, en säkerhetsrisk. Så jag lät bli.
Ibland brukar jag tänka tillbaks på denna dag och mysa lite grann. Tänker på den fina polismannen som kan allt om vapen och skjutning. Tänker på Charleene. Framför allt tänker jag på att jag hade rätt över Kjelle.
Ibland brukar jag också knyta näven och väsa mellan sammanbitna tänder; "Jag visste det!"
/Percy.
Det var en vän med på resan, vi kan kalla honom Kjelle, han satt i bilen innan dramat och skrävlade som vanligt och vi kom och prata på poliser och deras vapen. Han sa något om att han visste vad de hade för typ av tjänstevapen.
Det vet jag med, sa jag, de har Sig Sauer. "Nehej du!" skrek han åt mig, "de har Glock, jag vet det".
Ca tjugo minuter efter diskussionen hamnade vi då i detta säkerhetspådrag och jag såg ju min chans stå i kön till de goda hamburgarna. Dramat var då inte fullt så dramatiskt, så koppsen hade börjat känna en viss längtan efter korvbricka med pucko (gissar jag), men eftersom donken fanns så nära hade man valt att köpa lunch där.
Jag ställde mig bakom en lång polisman och kände att jag slängde lystna blickar åt hans hölster där hon hängde, "Charleene", som jag snabbt hade döpt henne till i huvudet. Jag pickade honom på axeln och jag berättade för honom om min och Kjelles lilla dispyt ,som nu hade vuxit till ett bet. Han konfirmerade naturligtvis det jag redan visste, att poliser i Sverige använder Sig Sauer som tjänstevapen. Jag frågade tusen frågor till om vapnen och skjutträning med mera, Kjelle dök upp vid vår sida vid ett tillfälle och fick veta att han förlorat och undrade vart jag hade tagit vägen. Sen gick han igen. Jag kände mig som jag befann mig på små moln, här stod jag och pratade med en livs levande Rambo och fick veta allt möjligt smaskens.
Vi hade det trevligt i kön, jag och polismannen, men jag kände att jag hade en fråga kvar. Jag ville fråga om jag fick känna lite på Charleene, kanske till och med hålla henne i min hand, smeka hennes kalla stål. Jag kände dock att en sådan fråga möjligtvis skulle kunna förstöra vår fina stund vi hade haft där i kön, att polismannen skulle tycka att jag vore en smula galen, en säkerhetsrisk. Så jag lät bli.
Ibland brukar jag tänka tillbaks på denna dag och mysa lite grann. Tänker på den fina polismannen som kan allt om vapen och skjutning. Tänker på Charleene. Framför allt tänker jag på att jag hade rätt över Kjelle.
Ibland brukar jag också knyta näven och väsa mellan sammanbitna tänder; "Jag visste det!"
/Percy.
Charmigt hus med visst renoveringbehov
I tider när huspriserna skjuter i höjden likt Manhattans skyskrapor och homestaging inför visningar har blivit ett vedertaget begrepp, är det ju befriande med mäklare som ger blanka tusan i allt det där. /Pilen.
- Vadå homestaging? Vad menar du? Badrummet är ju fint som det är! Vi har det lila duschdraperiet med kinesiska tecken, det stilfulla gulgröna kaklet och så urinflaskan i badkaret. Vad mer begär du?
Foto: Hemnet. Otroligt nog ingen fabricerad bild.
- Vadå homestaging? Vad menar du? Badrummet är ju fint som det är! Vi har det lila duschdraperiet med kinesiska tecken, det stilfulla gulgröna kaklet och så urinflaskan i badkaret. Vad mer begär du?
Foto: Hemnet. Otroligt nog ingen fabricerad bild.
Är det inte en giljotin där till höger?
Vi var sannerligen genier redan som barn, Percy och jag. Medan han smidde listiga ränker genom sina kontaktböcker, passade jag samtidigt på att planera en mindre stadskupp. Teckningen föreställer mig själv i talarstolen strax innan maktövertagandet.
/Pilen.
Foto: Pilen.
/Pilen.
Foto: Pilen.
Barndomens snilleblixtar
Rotar runt på långgarderoberna i barndomshemmet och vad får jag se?! Min kontaktbok från någon gång under mellanstadiet, ni vet, lärarna litade ju inte riktigt på oss barn så den enda "säkra" kommunikationen mellan lärarna och föräldrarna var ju via dessa kontaktböcker där de vuxna skrev viktiga kom-ihåg-saker till varandra och skrev under med sina namn.
Dessa böcker vandrade sedan fram och tillbaks mellan hemmet och skolan och fylldes under läsåret med viktiga meddelanden som t ex "på tisdag ska Percy ha med sig badkläder och handduk och shampoo, då vi ska till badhuset" eller "På fredag ska Percy på läkarbesök kl 9 och kommer till skolan runt kl 10 istället för kl 8".
Ganska tidigt kom man ju då på, uppfinningsrik som sig barn bör vara, att det fanns luckor i detta system. Luckor som kunde användas till extraordinära saker, såsom ledigt från skolan. Nedanstående exempel belyser detta:
Foto: Percy
/Percy.
Dessa böcker vandrade sedan fram och tillbaks mellan hemmet och skolan och fylldes under läsåret med viktiga meddelanden som t ex "på tisdag ska Percy ha med sig badkläder och handduk och shampoo, då vi ska till badhuset" eller "På fredag ska Percy på läkarbesök kl 9 och kommer till skolan runt kl 10 istället för kl 8".
Ganska tidigt kom man ju då på, uppfinningsrik som sig barn bör vara, att det fanns luckor i detta system. Luckor som kunde användas till extraordinära saker, såsom ledigt från skolan. Nedanstående exempel belyser detta:
Foto: Percy
/Percy.
Semesterslantar
Idag såg jag att jag fått in lite extra stålar på kontot. För de tänkte jag köpa nåt roligt. /Percy.
Foto: YouTube
Foto: YouTube
Snälla, kan ni visa mig vägen till närmsta ålagille?
Jag delar min vän Percys glädje för skyltar och bjuder på en personlig favorit.
/Pilen.
Foto: Pilen.
/Pilen.
Foto: Pilen.
Sv. översättn.: "Hiss"
Säga vad man vill om islänningarna, men de krånglar då inte till det i onödan. /Percy.
Foto: Percy
Foto: Percy
"Jag ser framför mig hur vi virar in kvarnen i ull..."
Nu har allas vår Ernst varit i farten igen. Den här gången har han fått ett gäng bistra ölänningar att darra över inredningen av en gammal väderkvarn. Honom kan man alltid lita på i tider av nyhetstorka!
/Pilen.
/Pilen.
pilenochpercy boktipsar
Tungt faller tåren
Jag ser att Percy beklagar att Dagens dikt i P1 inte går att lyssna till i efterhand. Kan inte annat än att hålla med. För hur länge har vi inte gått och väntat på att få höra en uppläsning ur Jaroslav Seiferts samling Strängar av spindelväv?? Och i översättning av duon Chvojkova-Pallasova & Järv dessutom!
Men nu är det för sent... Jag gråter en skvätt.
/Pilen.
Foto: SR.
Men nu är det för sent... Jag gråter en skvätt.
/Pilen.
Foto: SR.
P 1 beklagar
Dagens dikt går inte att lyssna till i efterhand
Dagens dikt är undantaget 30-dagars arkivet för efterhandslyssning, beklagar detta.
/Percy.
Att umgås
Igår var min svägerska hemma på middag. Hon heter Annette i andranamn. /Percy.
Foto: YouTube
Foto: YouTube
Lika som bär
Foto: IMDb Foto: Hanky.se/LindaRosing
/Percy.
