pilenochpercy

Jag och Pilen bor inte nära varandra längre. Det gjorde vi när vi var småglin. Vi träffas således inte särskilt ofta face-to-face, det blir mest kring jul och andra tillfällen när man åker Hem Till Byn.

Det är därför det blir som det blir när vi träffas. Fylleslag och så vidare. Som i onsdags. Det är min alldeles egna amatörpsykologiska förklaring till det hela.

Nåväl. Jag och Pilen har hittat på en liten lek som gör att vi håller kontakten på ett klassiskt vis och inte bara genom ettor och nollor. Vi skickar nämligen vykort tilll varandra på regelbunden basis.

"Jaha", tänker ni, "vad är det som är så speciellt med det då? Det gör väl massor av människor och inte är det särskilt spännande heller". Jo ni förstår, den är inte skickande av vykort hur som helst fram och tillbaks mellan genierna, det går till på ett alldeles speciellt vis. Det finns regler om detta. Stadgar.

Läs om dessa här:

1. Vykortet som skall skickas skall vara gammalt.

2. Det skall också ha införskaffat på ett  gratissätt, d v s får inte vara köpt. (Man ska inte tjuva i onödan dock, det är inte bra.)

3. Kortets motiv skall vara av det annorlunda slaget.



Jag har, i skrivande stund, fått sex stycken vykort av Pilen enligt reglerna ovan.



Dessa föreställer: 

1. Ett foto av rallare, docka, i naturlig storlek , tagen på Järnvägsmuseet i Gävle.

2. En illustration av en scen från Hitchcocks "I sista minuten". På baksidan av kortet står det att det är "...i en dramatisk scen finner Cary Grant och Eva Marie Saint varandra".

3. Ett studiofoto av en Ånglokomobil, modell från 1835.

4. Ett foto av en tös som sitter i gräset med två uppstoppade bävrar bredvid sid. Tösen har huvudet på sned och under fotot står en orange text "Bäversafari".

5. Ett foto på en björn i järvzoo.

6. Ett foto på Merlo Slott, Fredrik och Allona Bünsows sommarnöje.



/Percy.