pilenochpercy

Det börjar närma sig nu. Om en vecka är det dags för den stora invigningen av landets största julpynt, Gävlebocken. Eftersom jag huserar i nämnda stad är det förstås ett makalöst spektakel att på plats bevittna denna gigant i halm och röda band. Majestätiskt står den där på Slottstorget och sprider julstämning i vinterkylan. Om nu inte någon tuttar på den förstås. Jag kan lova att jag redan nu anar oråd. Det finns särskilt en person som gör mig extra vaksam:


Ge inga tändstickor till Reine i år heller! Foto: Ur filmen Black Jack.

/Pilen.

Steffo Törnqvist i TV4:s Nyhetsmorgon är inte den som ligger sömnlös över finanskriser och lågkonjunkturer. Efter ett reportage från Sandvik som just varslat 900 anställda om uppsägning, lämnar en bister reporter över till Stockholm. Kanske hoppas hon på att få en liten kommentar från programledarna, nu när hon släpat sig ända upp till Sandviken denna mörka novembermorgon.

Men ack vad hon bedrar sig! Steffo tittar förvisso in i kameran och tackar henne, men vänder sig sedan på en mikrodels sekund till en TV-kock som just radat upp pilgrimsmusslor på ett fat inne i den varma studion. "Fick du nån ordning på dom där?" frågar han lystet och börjar fingra på maten.

Man kan inte göra annat än att beundra hans engagemang.


Skål på rej Elfsberg! Foto: Google.

/Pilen.

Jag struntar i vad alla andra tror. Jag tror på den här mannen.

Ge honom bara chansen att visa världen vad han har att ge. Jag är helt övertygad om att kan är kapabel till att leda Ringaling. Hör ni det. Övertygad.

/Percy.


Foto: Kanal 5

Kom inte och säg att det är svårt att hitta jobb i dessa tider. De växer ju som på träd! Titta bara vad jag hittade på Platsbanken idag:



Foto: Arbetsförnedr... oj, jag menar Arbetsförmedlingen.

/Pilen.

Percy var på ICA igår kväll. Och blev riktigt förbannad. På en broschyrmakare för Zetas bönor på burk.

Idiot.


/Percy.


Foto: Percy himself

Percy har precis blivit hemkommen efter en välförtjänt after work. Det var trevligt att stämma av veckan och konversera med vännerna. Vi satt där rätt länge och pratade om ditten och datten och min vän började berätta en historia som visade sig vara helt fantastisk i Percys öron. Låt mig återberätta:

Min väns kompis hade i ungdomen sommararbetat på ett lantbruksgymnasium där det bland annat fanns djurarten får att ta hand om. Efter att ha börjat längst ner i kedjan som stängseluppsättare hade hon vid ett tillfälle fått förtroendet att se till att fåren skulle få mat för dagen.

Hon hade frågat läraren hur matningen skulle gå tillväga och fått till svar att "det är maten där i tunnan" som skulle ges till Lambi och hans vänner.

"Inga konstigheter" tänkte hon och hällde ut tunnans innehåll i det tråg ur vilket djuren skulle kalasa.

När hon hade kommit till jobbet dagen efter var det en viss Tryckt Stämning. Det visade sig att det inte var meningen att HELA tunnans innehåll skulle bjudas till fåren och lammungarna. Några (läs: ca 50 %) av djuren hade nämligen trillat av pinn under natten med anledning av måltiden kvällen innan. Tydligen är det så att får är som släktet Guldfiskar, de äter tills de storknar. Bokstavligt talat vill säga. De hade käkat ihjäl sig. Svällt i magen.

Väninnan ifråga hade blivit lite beklämd av detta faktum, men eftersom detta utspelade sig under en tid då ungdomar fortfarande gjorde som läraren sa till dom så hade det väl inte direkt känts som om det var så mycket att göra åt.

Percy tyckte, som ni säkert förstår, att detta var en helt underbar sannhistoria. En vacker avslutning av arbetsveckan. Mycket fin och underhållande.

Man tackar.

/Percy.


Foton: Wikipedia

Jag tänkte på en sak när jag stod nere i tvättstugan förut och sorterade paltor, fyllde på tvättmedel och mixtrade med den gistna maskinparken. Just som jag rattade in 40 grader kulör slog det mig att jag pratade högt för mig själv, exakt som Harry i grottan under Germanns fashionabla Mallorca-palats. "Få se nu... En timme från... nyss..." Och så räknade jag minuter och kliade mig i huvudet och stirrade in genom luckan där kläderna sakta började snurra runt. "Ho ho Sickan! Det är farligt nu!" ville jag instinktivt ropa, men hejdade mig och rafsade istället ihop mina saker och gick ut. Och som jag skriver det här grips jag plötsligt av en rastlös känsla. "Nu... nu har det nog gått en timme".  Bäst att ge sig ner i grottan igen. Germann kan ju komma när som helst!

/Pilen.

Först trodde jag att det var första april. Men icke! Det är bara att rulla ut röda mattan. Och så sitter man här och sneglar ut över Östersjön istället för att befinna sig i Värmland och gå på premiären. Det är synd och skam.



Foto: Nya Wermlandstidningen.

/Pilen.

Konversation i veckan:

Äldre vis herre: Han var så himla bra i den scenen, det var han Björn Gustafson vettu.
Pjuklarv:Ja, han den lille ljuse från schlagern!
Äldre vis herre: Neeej, inte han fattar du väl! Tänk Dynamit-Harry eller Alfred!!
Pjuklarv: Jaha..

Dagens ungdom gott folk. Dagens ungdom.


Gissa originalet! Foto: Google & Pilens redigeringsmaskin.

/Pilen.

Jag har just varit på teater och sett Morgan Alling i enmansföreställningen Fullbokat. Mycket bra på min ära!

Surfade in på Allings hemsida så här efteråt och kollade in hans biografi. Han har ju gjort en hel del genom åren, bland annat det legendariska sommarlovsprogrammet Tippen och nu senast Arns något otränade broder. Dessutom beundrar han allas vår Gösta Ekman! Han har till och med intervjuat honom i Svenska Dagbladet apropå Göstas långa erfarenhet från slapsticks. Klart att han ville få råd och tips från kungen själv. Läs om deras möte här. Visst verkar de trivas i varandras sällskap:


Slapstick-lärjungen möter sin läromästare. Foto: Svenska Dagbladet.

/Pilen.

Det verkar pågå ett val där borta i väst.

/Pilen.


Foto: DN.

Jag ska aldrig mer klaga över att det är trångt på stadsbussen.

/Pilen.


Foto: Aftonbladet.

Minns ni Varan-TV:s lilla story om Farbror Vattenmelon och hans vänner?


Foto: Varan-TV.

Saken är den att jag tror hans kusin Farbror Tomat bor i mina kvarter. För en morgon när jag skulle gå till bussen gick jag förbi garagelängorna här i området. Och döm av min förvåning när jag på långt håll såg en liten rund, röd figur luta sig mot en av portarna. Jag gick genast närmare för att undersöka saken och visst var det han!


Foto: Pilen.

Han var visserligen lite smutsig och såg ganska medtagen ut, men han verkade vid gott mod. Kanske hade han varit ute och svirat under natten och satt där vid garagen för att vila sig en stund innan han släntrade hemåt. Nästa dag var han hur som helst borta och jag har inte siktat honom sedan dess. Underligt det där.

/Pilen.

Tyskland gäckas av en medlem i Mupparna. Han åker som en dåre i trafiken och polisen i Bayern ber nu allmänheten om tips för att stoppa vansinnesfärderna. En källa till pilenochpercy gör dock gällande att misstankar har riktats mot trummisen Animal.

/Pilen.



Foto: Expressen & Google.

Aftonbladet visar återigen vart skåpet ska stå. Lägg märke till hur man har arrangerat bilden med den stackars stelfrusna Gertrud på trappen med ficklampan i handen som man som läsare ska tro att hon fick användning för under dramat.

Att fotografen valt att gömma sig bakom en gren för att fota tanten gör det hela ännu mer effektfullt.




Gertrud Johansson, 90, blev utan ström när snömassorna rev ner en björk
i hennes trädgård utanför småländska Eksjö. Foto: Aftonbladet

"Det var lite dramatiskt"

/Percy.