pilenochpercy

Percy har precis blivit hemkommen efter en välförtjänt after work. Det var trevligt att stämma av veckan och konversera med vännerna. Vi satt där rätt länge och pratade om ditten och datten och min vän började berätta en historia som visade sig vara helt fantastisk i Percys öron. Låt mig återberätta:

Min väns kompis hade i ungdomen sommararbetat på ett lantbruksgymnasium där det bland annat fanns djurarten får att ta hand om. Efter att ha börjat längst ner i kedjan som stängseluppsättare hade hon vid ett tillfälle fått förtroendet att se till att fåren skulle få mat för dagen.

Hon hade frågat läraren hur matningen skulle gå tillväga och fått till svar att "det är maten där i tunnan" som skulle ges till Lambi och hans vänner.

"Inga konstigheter" tänkte hon och hällde ut tunnans innehåll i det tråg ur vilket djuren skulle kalasa.

När hon hade kommit till jobbet dagen efter var det en viss Tryckt Stämning. Det visade sig att det inte var meningen att HELA tunnans innehåll skulle bjudas till fåren och lammungarna. Några (läs: ca 50 %) av djuren hade nämligen trillat av pinn under natten med anledning av måltiden kvällen innan. Tydligen är det så att får är som släktet Guldfiskar, de äter tills de storknar. Bokstavligt talat vill säga. De hade käkat ihjäl sig. Svällt i magen.

Väninnan ifråga hade blivit lite beklämd av detta faktum, men eftersom detta utspelade sig under en tid då ungdomar fortfarande gjorde som läraren sa till dom så hade det väl inte direkt känts som om det var så mycket att göra åt.

Percy tyckte, som ni säkert förstår, att detta var en helt underbar sannhistoria. En vacker avslutning av arbetsveckan. Mycket fin och underhållande.

Man tackar.

/Percy.


Foton: Wikipedia