"Åh nej, han tänker flytta..."
Nu tar han ton igen Ulf Lundell. Men den här gången är det inte en sång han framför, utan ett klagoläte i kvällspressen. En skulptur i form av ett 16 meter högt utkikstorn har nämligen uppförts en bit bort från hans hem i Skåne och det ogillas starkt av åldringen med Bob Dylan-komplex.
- Man ser rakt in i mitt sovrum, arbetsrum och min altan, ryter Ulf och menar att tornet därför måste rivas omgående. Det komiska är dock att längre ner i artikeln står det att Lundell aldrig själv varit uppe i tornet och det enda som syns när reportern klättrar upp är träd och dimma. Men Ulf vill inte lyssna på det örat utan har till och med författat ett protestbrev till kommunen.
Jag är utsatt. Nu är jag också bevakad. Jag tycker att utsiktstornet, konstverket för all del, är oerhört olämpligt placerat. Jag kan inte tänka mig annat än att det är permanent. Om så är ser jag ingen annan råd än att sälja av och flytta härifrån.
Stackars Uffepuffe. Nu sitter han där hemma och skriver sin femtioelfte sång med textraden "vacker ung kvinna i röd klänning". Han känner en skaparglädje och ett flöde som likt rom i regnet rinner över honom. Men hans kreativitet blir hastigt avbruten och melodin blir dessvärre aldrig färdigkomponerad. Han känner sig iakttagen, ja rentav hotad. För han vet att i fjärran har två till synes oskyldiga turister just tagit sig upp i det förbannade tornet. Inte för att se på den vackra utsikten - nej, snarare för att med rymdteleskop stirra rakt på honom!
Han krampar med gitarren i knät och svär över de enfaldiga människorna i Simrishamns kommunhus som tillåtit ett sådant av djävulen skapat styggelseverk.
/Pilen.
- Man ser rakt in i mitt sovrum, arbetsrum och min altan, ryter Ulf och menar att tornet därför måste rivas omgående. Det komiska är dock att längre ner i artikeln står det att Lundell aldrig själv varit uppe i tornet och det enda som syns när reportern klättrar upp är träd och dimma. Men Ulf vill inte lyssna på det örat utan har till och med författat ett protestbrev till kommunen.
Jag är utsatt. Nu är jag också bevakad. Jag tycker att utsiktstornet, konstverket för all del, är oerhört olämpligt placerat. Jag kan inte tänka mig annat än att det är permanent. Om så är ser jag ingen annan råd än att sälja av och flytta härifrån.
Stackars Uffepuffe. Nu sitter han där hemma och skriver sin femtioelfte sång med textraden "vacker ung kvinna i röd klänning". Han känner en skaparglädje och ett flöde som likt rom i regnet rinner över honom. Men hans kreativitet blir hastigt avbruten och melodin blir dessvärre aldrig färdigkomponerad. Han känner sig iakttagen, ja rentav hotad. För han vet att i fjärran har två till synes oskyldiga turister just tagit sig upp i det förbannade tornet. Inte för att se på den vackra utsikten - nej, snarare för att med rymdteleskop stirra rakt på honom!
Han krampar med gitarren i knät och svär över de enfaldiga människorna i Simrishamns kommunhus som tillåtit ett sådant av djävulen skapat styggelseverk.
/Pilen.
Kommentarer
Trackback
