Plats i korgen!
/Pilen.
Foto: Google samt tilltrixat av Pilen.
Quasimodo
/Pilen.
Foto: Ur filmen The Hunchback of Notre Dame från 1939.
Lika som bär
/Pilen.
Foton: Google & Youtube. Samt lite redigerat av Pilen.
Vad är väl en färd till de elyseiska fälten?
Det låter ju verkligen dötrist.
/Pilen.
Är Horace underrättad?
/Pilen.
Foto: Pilen.
Lika som bär
Foton: Google
/Percy.
Percy blir tokig!
Om jag hade 19 kr över. Då skulle jag prenumerera på Aftonbladet Plus.
De har lyckats med sitt rävspel.
Percy måste få veta.
Foto: Aftonbladet
/Percy.
Aftonbladet upplyser
/Percy.
Han har ju till och med sparat skägget
I alla fall så har tidningen letat upp honom för att fråga vad han sysslar med nu för tiden. Och vips får man veta att Mählqvist inte precis legat på latsidan efter sin TV-karriär, utan numera är docent i litteraturvetenskap och forskar i ämnet barnlitteratur. Onekligen rätt man på rätt plats alltså.
Men jag undrar om han inte har saknat rampljuset något alldeles förskräckligt. För av bilden till höger nedan att döma verkar han ju överväldigad, ja nästan euforisk, av den nyfunna uppmärksamheten. Det kanske vore värt att damma av den där regnbågssoffan igen.
/Pilen.
Mählqvist förr och nu. Foton: Dagens Nyheter.
Vem har tappat tian?
/Pilen.
First rule IS: you never talk about...
Percys hjärna håller nämligen på att få sig en alldeles egen Tyler Durden.
Jag låg och grubblade i de arla timmarna (ja, då jobbar hjärnan som mest på Percy nu för tiden) och funderade om det där med en underground fight club inte är en så dum idé trots allt.
Måste i så fall planera lite i förväg:
1. Vilka ska få vara med i klubben?
2. Vilka ska jag bjuda in?
3. Hur ska jag bjuda in dom?
4. Hur ska jag förklara alla blessyrer på jobbet?
5. Hur ofta ska klubben ha "konferens"
6. Är det inte lite töntigt att alter egot ska heta Tyler?
7. Kommer det här verkligen att hjälpa Percy?
Får fila vidare inatt.
/Percy.
PilenochPercy alternativtipsar
/Percy.
Som Jonas och djuren
Sen så började Olssons studio. Där får vi njuta av Kerstin Dellert som är inbjuden gäst hos den gamla bingoutroparen. De visade ett inslag om de tävlande i skytte nu i OS. Operapensionären uttryckte ganska stort missnöje över att skytte överhuvudtaget får vara en gren.
- Är det för att det signalerar krig och elände? undrade Olsson.
- Nja...ja, kanske...jag vet inte...jag tycker inte om det i alla fall!
- Men bågskytte då? Borde inte det heller få vara en gren i så fall?
- Ja.. nu sätter du mig i en svår sits förstås. Det kan jag nog inte svara på riktigt.
Ärlig än hon i alla fall, Dellert. Det kan man inte ta ifrån henne. Den där Johansson låtsas ju bara veta en massa saker.
Som Jonas och djuren.
/Percy.
Jag ser dem komma likt ett fälttåg över nejden
-Nä hörrni, vi måste hitta på nåt nytt för att locka hit fler turister. Något som verkligen drar hit de stora massorna.
-Ja, du har rätt. Vi måste sätta oss och spåna fram ett nytt enastående koncept!
-Exakt, koncept är rätta ordet. Något fräscht och kreativt. Kanske till och med ungdomligt... Vad sägs om en kommunslogan?
-Där satt den! Låt oss genast komma igång med idéer... Vi sätter på mer kaffe va?
Och följande är ett urval av hjärntrustens landvinningar:
Fagersta - Här får du livstid
Forshaga - Barnkommun i Värmland
Katrineholm - Den sköna lustgården
Kristianstad - Spirit of Food
Tyresö - Trivsamma Tyresö - allas vårt ansvar
Vingåker - En promille kan inte ha fel!
Vårgårda - Center of Innovation
Fler skrattretande exempel på marknadsforing.se
/Pilen.
Rebus med facit
Foton: Google
/Percy.
Ett statement bara
Foton: YouTube. Redigerat lite av Percy.
/Percy.
Percy är internationell
Anyhow. Jag ringde till det svenska nummer som Kodak anger på sin hemsida om man vill fråga om sådana här saker. Var man kan köpa en ny sladd, var den fråga Percy hade förberett sig på att ställa till kodakfrämlingen På Andra Sidan.
Vad Percy inte var förberedd på var att det var en osvensk som skulle svara. Det var en dansk.
"Ojojoj" tänker ni, "danska som är så svårt att förstå, de pratar ju som om de har gröt i halsen eller har en träkloss i munnen eller nåt sånt". Ni ska dock veta att Percy är BRA på danska, jovisst, så det kändes ganska bra trots överraskningen i telefonen.
Jag förklarade som till ett litet barn vad jag hade på hjärtat och killen hemmahörande över sundet sa något som lät som en fråga, rösten gick liksom upp en oktav på slutet av ordflödet, och blev sen tyst. Jag chansade och sa M 753 (kameramodellen). Då hörde jag knapptryckningar och hörde sen ett mummel. Jag sa "va?". Han sa att datan var långsam. Tror jag. Jag skattade artigt och sa att det var lugnt och att jag inte har bråttom. Han skrattade artigt tillbaks. Sen frågade han efter mitt passnummer. Jag sa "passnummer?". Han sa "postnummer", jag sa "jaha, postnummer" och chansade och sa postnumret till vart jag befinner mig. Han sa "dääta, hahaha", jag sa "haha". Sen sa han "ädress?", jag sa "va?", han sa "vhor er deine ädress?". Jag sa min adress. Han sa "mummelmummel, pølse, københavn, piskefløde". Jag sa "nämen va bra!" Han sa "det tar een uge mid post". Jag sa "ok". Han sa "tack for di rangde Kodak o hav en gooo däää!", jag sa "tack, det samma!", han sa "tack".
Nu sitter Percy i sitt kök och är svett. Jag tror att jag har beställt en usb-kabel. Jag tror också att det kommer om en vecka ungefär. Jag har en aning om att kabeln kommer medelst postdiligens. Percy har dock inte "en endeste äääning" om kabeln kommer att kosta "grääätis" eller "mange danske krooone".
Vi får se.
Kul att Kodak är såna lingvistiska skämtare i alla fall. Det ska dom ha en eloge för.
/Percy.
Ingen vanlig svensson
Raul-Roland Spank, höjdhopp, Tyskland
Timo Boll, bordtennis, Tyskland
Wei Pang, skytte, Kina
/Pilen.
Upp upp, ner ner, vänster höger, vänster höger, B A.
Minns ni Nintendoklubben? De hade ett nummer man kunde ringa, med väldigt generösa öppettider, och fråga hur man skulle klara kluriga banor, specialvapen på bossar osv. Dit ringde Percy ofta. Och helst ville man prata med Micke, han var något av en kung på Nintendoklubben. Främst ringde Percy för att fråga hur man klarar av Mike Tyson i Punch Out. Jag har aldrig klarat honom. Måste vara fel på spelet, så jävla många timmar jag har suttit och fått stryk.
Så blev man lite rädd när man till sist var knockad för gott, när det inte hjälpte hur hårt och snabbt man tryckte den redan misshandlade B-knappen. Så kom det ledsam musik...och Tyson stod och hånskrattade åt en. Så fick man börja om, åkte ned några placeringar. Fick börja på Soda Popinsky.
Nåväl. Man hade ju sina knep också. Något som funkade på otroligt många av spelen var ju den så kallade konamikoden. Fick mera liv, hoppade över några banor, ja det var mycket magisk som kunde göras. Om man var en invigd.
/Percy.
Klara färdiga.. tryck!
En stenhård fäktningsmatch i Track&Field. Foto: Gamereplay
Själva spelandet var sällan eller aldrig realistiskt, utan gick snarare ut på att mangla kontrollen så fort och så hårt som möjligt. Speciellt i grenen armbrytning kom krampkänningen i pekfingret mycket snart, varje gång man skulle misshandla A-knappen för att få till en vinst. För att inte tala om grafiken som kändes som rena 2000-talet, vilket känns väldigt roligt så här i efterhand.
/Pilen.
Att umgås med andra än sin vapendragare
Percy (väser): Charles-Ingvar!
Jerzy: Varför sitter du och säger "Charles-Ingvar!" med jämna mellanrum?
Percy: Han kallar ju honom för Sickan hela tiden.
Jerzy (suckar): Men Gud. Jaha.
/Percy.
Allers kan man lita på
Jag rotade just igenom en hög med gamla tidningar här i barndomshemmet och fann till min glädje en gammal veckotidning av den typ som Percy så vackert recenserat i ett tidigare inlägg. Döm om min förvåning när jag så här minuterna kring midnatt slår upp en sida med en rykande färsk novell med titeln "På slaget 12" av Nora Roberts. Så ytterst lämpligt. Och håll i er nu, för här kommer inledningen:
Phoebe är FBI-polis och expert på att förhandla vid kriser. Privat lever hon frånskild med sin lilla dotter och mamma i ett stort hus. Hon har svårt för att släppa in någon ny man i sitt liv - men under ett ingripande träffar hon Duncan, en avslappnad barägare. Han kan inte glömma den vackra, rödhåriga poliskvinnan som utan att tveka räddar livet på en desperat man...
Något så spännande har jag inte läst på år och dag. Jag måste verkligen läsa vidare. Verkligen.
/Pilen.
Lika som bär
Foton: Google
/Percy.
På den tiden fem mil bara var uppvärmning
Igår när jag försökte begripa sändningstiderna för OS dök den gamla tyngdlyftaren Hoa Hoa Dahlgren plötsligt upp i rutan när jag zappade som bäst. Han satt i Bingolotto-Rickards studio och ondgjorde sig över att de svenska idrottarna ännu inte tagit något guld i Kina och han hade förklaringen klar för sig - dom är för mesiga. Med en nostalgisk blick mindes han istället den gamla goda hårdkokta tiden när en stålman som Thomas Wassberg åkte längdskidor så fort att snoret stänkte och frös fast i det vildvuxna skägget i jakten på vinst.
Nu är ju i och för sig längdskidor en vintersport, men det struntade Hoa Hoa i när han gav sin Dahlgrenska analys. Och jag måste säga att det inte är första gången som jag hör namnet Wassberg förekomma i dylika sammanhang. Han har ju blivit något av en ikon med sina fyra OS-guld och sin ändock bistra uppsyn.
Min egen ömma moder berättade en gång att hon tankat bilen på samma mack som Wassberg och att hon blivit helt mållös av händelsen. Än idag ångrar hon bittert att hon inte gick fram och sa något, bad om en autograf eller liknande.
Han fortsätter att regera, den gode Säcken.
/Pilen.
Så här glad blev han för gulden. Foto: Google.
"Ni kan hälsa allsångschefen från Axel Båt"
Läser att Allsången har drabbats av en plagieringsskandal. Det är deras "vinnande sångarhäfte" som kan komma att dras tillbaka.
Allsångens egna Europol har nämligen hittat ett ANNAT allsångshäfte, en tyskt naturligtvis, som är misstänkt likt det svenska vinnarhäftet.
Aftonbladet, som i detta har hittat ett scoop av rang, berättar:
Lyckan var total för Ulrika Geidne när hennes bidrag visades upp på Allsångsfinalen.
Förtjust berättade Göteborgsdesignern för Anders Lundin hur konstverket - som vunnit tävlingen om att bli framsida i nästa års allsångshäfte - vuxit fram.
- Först tänkte jag på att ni firade jubileum, så jag ville ha en silvergrå bakgrund, och sen ... vissa blommor kommer tillbaka, och det gör ju även artisterna, säger hon och pekar på blommorna.
Juryn: Ett stilbrott
Juryn som utsåg Geidne till vinnare kallade hennes design för "ett uppfriskande stilbrott". Men nu har flera personer kontaktat SVT och sagt att det är mera brott - än stilbrott.
Geidnes design anses vara en kopia av en poster som togs fram 1928 och hon riskerar nu att diskvalificeras.
- Vi har startat en undersökning och ska fatta ett beslut. Jag skulle nog hemskt gärna vilja byta häftet mot något annat, säger Gunilla Nilars, producent för "Allsång på Skansen".
Förtjust i 30-40-talet
Geidne själv svarar på kritiken.
- Jag känner inte till postern som du pratar om, men om jag ser den så kanske jag känner igen den. Jag är väldigt förtjust i 30- och 40-talet och tittar konstant på bilder och böcker och tidningar för att få inspiration, säger hon. 
Man ser ju tydligt hur mycket hon har tjuvat, den där Geidne. Usch! Foto: Aftonbladet
Roligt i sammanhanget är ju också att det är personer som faktiskt hört av sig till SVT och "skvallrat" om det påstådda plagiatet. "Här ska minsann inte Geidne komma och ta åt sig äran för något som någon duktig tysk gjorde 1928", tänkte man och drog omsorgsfullt siffra efter siffra till SVT med hjälp av nummerskivan efter att ha tittat upp numret i telefonkatalogen.
Man kan ju tycka också att det var lite osmart av Geidne och välja just 1928 års omslag till allsångshäftet eftersom det torde vara ett av de år då de flesta trogna allsångare föddes. Således kunde hon ju tänka ut att någon av dessa skulle kunna komma att födas till en skvallerbytta och sätta dit henne.
/Percy.
Och darrande av ilska la hon brevet på brevlådan
På tal om tant, jag bläddrade i några av mors Allers och Hemmets Journal där jag låg i ångorna. Det visade sig att tidningarna har en så kallad "tyck till-spalt" där läsarna fritt tillåts risa och rosa om tidningen.
Denna frihet utnyttjas till max och jag tänkte ge ett exempel på givandet av ett tjockt och vasst omfång av ris, piskandes hårt på H J:s röda stjärtar. Wikipedia bistår oss dock först med att reda ut några viktiga termer som förekommer i klagosången och dess svar:
Roman, längre berättelse på prosa. Ursprungligen betydde namnet "berättelse på romanska språk" det vill säga franska, italienska eller spanska, till skillnad från verk på latin. Tillsammans med novellen, utgör romanen den litterära genren prosa inom skönlitteraturen.
Några av de typiska dragen är dock att romanen
- är längre än en novell (mer än cirka 50 sidor)
- är indelad i kapitel
- redovisarinre monolog, det vill säga tankar (till skillnad från manuset)
- har en eller flera huvudpersoner
- tillhör en eller flera genrer
- berättar en uppdiktad historia (till skillnad från biografin)
- har ett definitivt avslut
- har få fotnoter, oftast inga alls (till skillnad från vetenskaplig text).
En novell är en kort skönlitterär text. Ordet kommer från italienskans novella, som betyder "nyhet". Ursprungligen var en novell en berättelse om en nyhet av underhållande art, en anekdot i lätt framställning. Numera används termen företrädesvis om mindre berättelser, vanligen skrivna på prosa. Skillnaden mellan roman och novell ligger dock inte bara i omfånget. Ramen framkallar en ändring i stilen. Novellen upptar en händelse, i vilken en snabb och spännande utveckling av en situation, en tilldragelse av egenartad beskaffenhet träder i stället för romanens episka bredd. Om romanen ofta strävar att ge en sammanträngd tidsbild av samhällslivet eller av en persons hela utvecklingsgång så ger novellen ett intressant specialfall och arbetar helst med färdiga karaktärer. Novellen kan sägas vara en form, snarare än en genre och det finns således noveller av alla genrer.
Här kommer riset alltså. Från HJ 5/6 2008. Varsågoda:
Överansträngda?
I HJ nr 12 fanns en novell som många läsare ju önskade sig. Men istället blåste ni oss ju på den ena romanen, det ska ju finnas minst två, också önskemål från läsarna. Vi trogna prenumeranter känner oss lurade och risken finns att vi tröttnar om ni tar ifrån oss det vi tycker mest om. Tänk till lite! Blir ni överansträngda om ni sätter in två följetonger, och samtidigt har en liten novell?
EN SOM TYCKTE TILL
HJ:s svar: Det är inte meningen att lura någon. Vi har ett förutbestämt antal sidor i varje nummer, och sätter vi in en extra novell blir det på bekostnad av något annat i tidningen. I detta fall valde vi att låta den nya romanen starta i påföljande nummer. Så läsarna blev knappast "blåsta" på romanen - de fick snarare ge sig till tåls en vecka, och fick istället en novell som omväxling. Som du säkert förstår är det omöjligt att alltid tillgodose alla smaker.
RED
Dåligt gjort av HJ. Lura en stackars gammal tant på hennes novell, förlåt roman, på detta viset.
/Percy.
Lee Myung-bak var på bra humör
Sydkoreas president har benådat Hyundais högsta chef Chung Mong-koo. Hyundaichefen dömdes förra året till tre års fängelse för bland annat förskingring , men domen upphävdes senare, skriver BBC News.
Chung Mong-koo är dock inte ensam om att bli benådad - President Lee Myung-bak passade på att benåda 341.864 människor för att markera Frihetsdagen på fredag.
Majoriteten av de benådade är tjänstemän som gjort något litet fel.
Över 70 personer är dock dömda affärsmän, skriver Asia Times.
- Jag var på bra humör helt enkelt, kommenterar presidenten.
/Percy.
Konferens
Så har då mitt och Percys affärsmöte inletts. Dagordningen är satt och följs till punkt och pricka. Efter denna hårda arbetsinsats har vi blivit tvungna att torka svetten ur pannan och ta en kaffepaus. Percy har varit uppe i gryningen och bakat bullar och dukat upp på silverfat.
- En liten avec till kaffet kanske, undrar Percy när klockan slår tolv på förmiddagen och säger att företaget betalar.
Och så fortskrider vårt möte. Denna framgångssaga av rang.
/Pilen.
"Åh nej, han tänker flytta..."
- Man ser rakt in i mitt sovrum, arbetsrum och min altan, ryter Ulf och menar att tornet därför måste rivas omgående. Det komiska är dock att längre ner i artikeln står det att Lundell aldrig själv varit uppe i tornet och det enda som syns när reportern klättrar upp är träd och dimma. Men Ulf vill inte lyssna på det örat utan har till och med författat ett protestbrev till kommunen.
Jag är utsatt. Nu är jag också bevakad. Jag tycker att utsiktstornet, konstverket för all del, är oerhört olämpligt placerat. Jag kan inte tänka mig annat än att det är permanent. Om så är ser jag ingen annan råd än att sälja av och flytta härifrån.
Stackars Uffepuffe. Nu sitter han där hemma och skriver sin femtioelfte sång med textraden "vacker ung kvinna i röd klänning". Han känner en skaparglädje och ett flöde som likt rom i regnet rinner över honom. Men hans kreativitet blir hastigt avbruten och melodin blir dessvärre aldrig färdigkomponerad. Han känner sig iakttagen, ja rentav hotad. För han vet att i fjärran har två till synes oskyldiga turister just tagit sig upp i det förbannade tornet. Inte för att se på den vackra utsikten - nej, snarare för att med rymdteleskop stirra rakt på honom!
Han krampar med gitarren i knät och svär över de enfaldiga människorna i Simrishamns kommunhus som tillåtit ett sådant av djävulen skapat styggelseverk.
/Pilen.
Om pinnen drar åt höger är det gråben bakom berget
Låt mig få ge er en liten sammanfattning i presens:
- Di känner av metallen djuren, säger Yngve självsäkert och håller krampaktigt i sin pekarutrustning. Han ser övertygad och rädd ut på samma gång. Som vore han Stålmannen just i färd med att flyga för första gången.
Han har även introducerat tekniken för sina grannar Nisse och Bernt som nu ivrigt hjälper Yngve i sitt sökande. Och Yngve förevisar sin talang likt en mästare inför sina lärjungar.
Vid ett tillfälle är dom ute och åker bil och Yngve som kör och naturligtvis håller i pekaren samtidigt, säger något i stil med:
- Det drar åt älg här borta.
Och jovisst, nog skymtar man något stort och brunt i ett buskage medan bilen susar förbi i en väldig fart. Yngves adept (jag är osäker på om det är Nisse eller Bernt) skriker då upphetsat som i extas:
- Ja men titta, där var det ju en älg!
Och Yngve ser mallig ut, för han vet ju att han ännu en gång har bevisat för sin omgivning att pekaren alltid har rätt och är ett sant vapen av Guds nåde. För det kan ju inte vara en turlig slump att metallpinnen pekade på skogens konung just i rätta ögonblicket. Ack nej oh tvivlare, det var ett sant bevis på att Yngve och kraften är ett.
Som sagt, stor komik.
/Pilen.
Dagens outfit
Klädsel: Grå kostym med något för korta ben.
Skor: Italienska skinnskor. Vita.
Strumpor: Röda.
Accessoarer: Hatt och klackring.
Det är en bekant till mig och Percy som inspirerat till dagens mundering. Han heter Ragnar.
/Pilen.
Men det blir Müllweiser som får koda chipet
/Pilen.
Lika som bär
Foton: Google
/Percy.
Humor mellan kl.08.30-09.00.
Det är att stå i telefonkö enligt angivna öppettider.
Riktigt stor humor är att det tutar upptaget hela tiden. Man blir senare nominerad av Percy till Folkets humorpris genom att när öppettiden går ut, förvandla upptagettonen till telefonsvarare som säger att telefontiden har för dagen gått ut.
De har min vote, de skojfriska tokarna.
/Percy.
"Jag ser en hövding, en liten skit"
Födelsebarnet hade fixat och donat hela dagen och eftersom det låg regntunga skyar över byn hade man dukat i den verkstad som låg i anknytning till den nyblivna trettioåringens hus. Det visade sig vara en mycket smart drag. I denna verkstad, som för övrigt var mycket stor och rymlig, visade det sig finnas mycket roliga saker som efter kraftigt spritinmundigande fick andra användningsområden än vad de ursprungligen tillverkats för.
Vid småtimmarna hade flera av kalasets deltagare funnit "musikinstrument" och bildat orkester. Det framfördes många fina stycken under kvällens gång med hjälp av ventilationsrör, däck, stålborste m m.
Det inträffade också flera märkliga, men mycket lustiga, saker under kvällen. T ex så satt i verkstaden en stor klocka på väggen. Någon frågade mig vad klockan var och jag tittade upp på denna klocka och sa vad den visade. "Nej, den klockan står ju still ser du väl, Percy! Den har stått still i femton år!" Jag kollade då för säkerhets skull på min egen klocka och fann att den visade exakt samma sak. "Nej, klockan är VISST tjugo i elva!". Det visade sig alltså att personen som frågade vad klockan var, ställde frågan vid exakt den tidpunkt på dygnet då klockan visade rätt. Det gjorde Percy munter.
Vid ett annat tillfälle skulle jag gå och hämta mig mera sprit och när jag gick längs med långbordet hörde jag någon som sa med eftertryck: "Nämen jag ÄR inte siamesisk tvilling!".
Under några timmar befann jag mig i köket, drickandes tolvårig whisky direkt ur flaskan, och snackade lite med en av gästerna. Jag låtsades att jag trodde att han och en av hans manliga vänner hade ett kärleksförhållande. Båda gjorde allt för att förklara att så inte var fallet och jag försökte i min tur förklara för dom att "jag absolut inte hade något emot att det var så". Så höll vi på en god stund, sen höll Percy på att få stryk så då gick jag ner i verkstaden igen lagom till en ny show.
Det var företrädesvis mest män på detta kalas och showernas show under kvällen var när ett antal grovröstade grabbar stämde upp i Borkasången från Ronja Rövardotter.
Sammanfattningsvis var den en mycket trevlig kväll, gårdagen.
/Percy.
Lika som bär
/Pilen.
Foton: Expressen & Google.
Kan han inte bygga sandslott då?
Jättedålig i flera dagar
- Jag har varit jättedålig, men håller masken.
Han drabbades av mystisk värk och feber - precis innan avresan till Häckeberga slott och inspelningarna av "Stjärnorna på slottet".
- Jag hade ingen aning om vad det var och fick ringa till min doktor och fråga "va fan är det för fel på mig"? berättar han.
Förgiftad av alger
- Jag var dålig som fan. Ont i huvudet, fel på näsan och fel på magen - och trött så in i helvete och en lätt feber på det, berättar han.
- Jag har precis börjat piggna till lite grann nu, men är inte riktigt mig själv. Jag var jättedålig först, fast jag håller masken.
Min dag i tisdags, var lite kämpig.
I går, på Kjerstin Dellerts dag, åkte stjärnorna till strandparadiset Skanör på Skånes sydspets.
"Loffe" gick runt med en badring, men vattenlekar vill han aldrig veta av igen.
- Jag vill inte komma i kontakt med alger. Jag tänker aldrig bada någonsin, det här vill jag inte ha igen. Jag tycker synd om alla som har drabbats - det är inte alls skojigt, säger han.
Det är ju aningens lustigt att han blivit så otroligt jävla sjuk av att bada lite. Fast jag tycker nog att det är ännu lite lustigare att 71-årige Jan går omkring med en badring föreställandes en blå sköldpadda. Det är nog främst det han borde söka hjälp för och inte badåkomman.
Stackarn.
/Percy.
Foto: Aftonbladet
Var det en serve? Nej, det var Fantasi d-moll, K. 397
Som vanligt är kommentatorerna svårt imponerade av storheten. De sitter och babblar om svenska idrottsstjärnor och kommer inte helt osökt in på J-O Waldner, vår största kändis over there.
Var tvungen att Wikipedia honom och fick fram följande info om den gamle kisen:
Jan-Ove Waldner, (i Kina känd under namnet 老瓦 Lao Wa eller 常青樹 Chang Qing Shu- "Det ständigt gröna trädet"), född 3 oktober 1965 i Stockholm, är en svensk bordtennisspelare. Han är känd som bordtennisens Mozart och är en legend i såväl Sverige som Kina. Waldner är en av världens bästa bordtennisspelare någonsin, och när 1900-talets bäste svenske idrottsman skulle utses kom Waldner på fjärde plats.
I Kina är Waldner den mest kände svensken, och över huvud taget den bäst kände sportutövaren, tillsammans med Michael Jordan.
Under OS 2004 i Athen blev han kallad för "Kungen", eftersom han trots sin ålder (38 år) lyckades vinna över sina tio år yngre konkurrenter och bli fyra. 2006 vann han sitt 8:e SM-guld i singel, det första vann han 1983.
Pick your choice. Foton: Wikipedia
Fantastiskt.
/Percy
Det låg i alla fall inte i hans säng på morgonen
Percy blev lite småfnissig av följande guldartikel från Aftonbladet:
5-åring chockad av hästhuvud
"Han älskar hästar och blev nästan gråtfärdig"
Linus, 5, fick en chock på Skånes djurpark. Inne bland järvarna låg ett avhugget hästhuvud.
- Linus blev helt förskräckt. Han älskar hästar och blev nästan gråtfärdig, säger Linus mamma Pernilla Lindeberg till Sydsvenskan.
I onsdags besökte Pernilla Lindeberg och henns son Linus Skånes djurpark. När de kom till inhägnaden där järvarna finns fick de se ett avhugget hästhuvud som låg fullt synligt i gräset bredvid staketet.
"Var jätteledsen"
Femårige Linus fick en chock, berättar hans mamma.
- Min son var jätteledsen, han kunde inte släppa det på hela kvällen, säger Pernilla Lindeberg till Metro.
"Blunda för verkligheten"
Djurparkschefen Staffan Åkeby säger till Metro:
- Även en femåring bör inse att livet också består av döden. Det är att blunda för verkligheten att tro att rovdjuret inte äter hela djuret.
Hoppas mamma Pernilla tröstade Linus med ett besök på donken efter denna traumatiska dag. Och att hon talade om för honom att hamburgaren kommer från ICAs frysdisk och inte från kalvens mamma på djurparken. Och att tomten kommer till jul.
/Percy.
Vi väntar med spänning
Jonas Gardell - behöver knappast någon närmare presentation.
Janne Loffe Carlsson - skådis med hö hö hö som standardreplik.
Kerstin Dellert - en gammal operatant.
Christina Schollin - skådis sedan urminnes tider, bl. a. i Varuhuset.
Staffan Scheja - pianoman.
Jag tycker flertalet känns något o-stjärniga den här omgången. Jag menar, Scheja. Ska det slå Stormare och Britt Ekland det? Men tidningsrubrikerna utlovar storbråk som vanligt. Tydligen har Gardell gått en och annan match med de andra redan. Skräll!
/Pilen.
Nej, jag är inte bitter
Fast igår slog dom på stort, SVT. Tittarsuccé läser jag. 2 miljoner tittare. Då kan man ju undra vad det är för unikt de har hittat på sådär till säsongsavslutningen. Oj vad man måste ha grunnat och hummat, "vad ska vi hitta på? Vad ska vi göra för att få tillbaka våra tittare?" Det måtte ha brainstormats och gjorts tankekartor till långt in på småtimmarna. Beställt pizza och käkat och öppnat ramlösa efter ramlösa. Druckit litervis med automatkaffe ur pappmuggar.
Så slog de på stort. Det största och bästa Sverige har att erbjuda i nöjessvängen. Eliten. De sparade det till sist, de luriga SVT-rävarna.
Oj oj vilken fest det blev! Robert Gustafsson körde sin trötta Tony Rikardsson-repertoar, Benny var där med BAO och sin musa Helene Sjöholm. Och såklart: Babsan! Kom in på scenen och "överraskade" Lundin och spexade så det stod härliga till! Lundin blev "chockad" när hon helt oanmäld kom in och "avbröt", men höll såklart på att skratta sig fördärvad av Babsans tokerier. Hon hade kvällen till ära klätt sig i ett lösskägg för att "driva" lite med Benny och hans skägg. Jisses så de har tokat till det SVT.
Foto: Aftonbladet
Läser och att SVT menar att de höga tittarsiffrorna var "en revansch" och att Lundin kände sig "upprymd och lycklig".
Succé blev det alltså. Svenskarna nöjda igen. Allsången blev som den alltid varit. Exakt som den har varit.
De senaste tio åren.
/Percy.
Sen gick jag till Konsum
I ett gatuhörn fanns fyra farbröder. Gamla som gatan de stod på. De sjöng och spelade gamla godingar. Sinatra och annat bra. Stod och lyssnade och kom på mig själv med ett leende från öra till öra. Ville pussa dom på skulten alla fyra.
Sen gick jag till Konsum.
/Percy.
"Det är något som legat i vattnet väldigt länge"
Tänkte berätta lite om skansenbesöket. Det var ungefär som jag hade föreställt mig faktiskt. Blev dock något av en surkart när jag insåg att bara för att man betalat inträde så betyder det inte att man har betalat inträde för ALLA sevärdheter i parken. Nej, nej, de finaste djuren fick man betala lite extra för att få se.
Nämligen Herr Wahlströms djur. Skansenakvariet.
Där hade man naturligtvis petat in aporna också, den största sevärdheten. Där stod Percy längst också och tittade. Kanske inte mest på aporna utan stod mest och njöt av skådespelet runt omkring mig. Babianerna var ju inte direkt blyga inför sitt publikum, utan satte på varandra hej vilt och drog sig i genitalierna. Då var det naturligtvis kul att höra barnen ställa frågor om apornas beteende till sina föräldrar och höra dem i sin tur försöka svara.
Såg tyvärr inte Experten heller. Han hade dock satt upp en bild på sig själv och Al Gore där inne bland rockorna med texten "Gör som Al Gore, boka din konferens hos oss" eller nåt liknande. Jag kände vördnad inför hans storhet.
Bläddrade runt på Aftonbladet nyss och fick se att man hittat ett "monster" på en strand vid Long Island och aftonbladets tre djurexperter ska förklara detta i ett tv-reportage. Naturligtvis är Wahlström med i expertpanelen som består av han själv och två amerikanska marinbiologer. Naturligtvis har man gjort reportaget på skansen också.
Experterna är överens om följande:
1. Varelsen är förmodligen en form av kattdjur, eftersom den har fyra ben och ett kattliknande huvud. Delfiner och valar har inte fyra ben.
2. Den har legat i vattnet länge.
Jonas expertutlåtande är följande:
- Om det här skulle vara äkta så skulle jag säga att det borde vara någon typ av större kattdjur som har legat i vattnet väldigt länge för framför allt huvudet är ju ganska uppruttet och även tassarna. Det är ju inget marint däggdjur, det är det inte. Utan det är ett landlevande däggdjur som vi har kommit fram till. Sannolikt en form av katt.
På frågan om det skulle vara någon form av alien svarar wahlström följande, lätt sarkastisk:
- Folk ser utomjordlingar och folk träffar Jesus på lördagarna och så där och nä, det här är nog något som har legat i vattnet väldigt länge så pälsen har ju ruttnat av också. Vi är nog rätt säkra på att det är någon form av katt.
När det händer något stort i världen som detta, när det verkligen gäller, så visar han verkligen vad han går för. Då sparar han inte på krutet minsann.
Visar vem som är expert.
Och chef.
På skansenakvariet.
/Percy.
"Mja, kanske hinner jag med en film till nästa år"
Idel god kritik för nya Batmanfilmen. Bara fina saker sägs om den. Förväntningarna är naturligtvis skyhöga för en annan som inte ännu fått den äran.
Det är dock en person som går mot strömmen och som är riktigt, riktigt skeptisk.
Känner ni igen den här mannen?
Foto: Google
Nej, det är klart ni inte gör.
Han är ju snart åttio bast farbrorn. Han har ju inte heller masken på sig. Inte lätt att känna igen då inte.
Det är nämligen Adam West. Han spelade Läderlappen på 60-talet. Ni minns väl serien? Crash, Splatt, Knock, Boom!!!! när de slogs mot pingvinen och de andra skurkarna, Läderlappen och Robin.
Robin som nog var liiite kär i Läderlappen. Det anade man redan som liten, att den där Robin gillade nog inte tjejer.
Åter till saken. Adam West "är inte nöjd över de nya filmernas inriktning".
- Han är för våldsam och högljudd.
- Vår "Batman" var roligare och lättsammare och den visade mer vördnad mot de tidigare serietidningarna, där "Batman" alltid levererade skämt, säger han.
Om han hade fått göra de nya filmerna så skulle han ha gjort dem helt annorlunda:
- Jag skulle inte ha gjort dem så våldsamma och högljudda, med explosioner överallt... Jag skulle ha fokuserat mer på relationerna.
Mot dagens "Batman", Christian Bale, hyser han dock inga agg enligt tidningen.
- Jag gillar Christian Bale. Han är riktigt riktigt bra. Jag skulle gärna spela hans pappa.
Det är väl såklart han skulle vilja spela Batmans pappa! Erbjudandena har väl inte direkt haglat över Mr. West sedan hans tolkning av Läderlappen för 40 år sedan.
Jag skrattar hela vägen till biljettluckan på SF.
/Percy.
Kortspel och Strepsirrhini
Det ska spelas pokerturnering i aftonen på casinot. Det ser jag fram emot. Jag tänkte bara prata engelska och leka riktig spelnörd, kanske måste handla en fiskarhatt som jag kan ha på mig också. Eller ett par solgalsögon med målade ögon på så att det blir svårare att läsa mig när jag bluffar. Vi får se.
Första anhalten för dagen är i alla fall Skansen. Har aldrig varit där faktiskt. Fick väl nog av Experten på tv i barndomen så det blev väl inte av att man tjatade så hårt på att få åka.
Men nu ska det bli av minsann. Har tjatat om apekatter hela gårdagen och nu ska jag äntligen få se dom. Djuren i buren. Om jag har tur får jag se Herr Wahlström också. Måste googla fram lite fakta om lemurer så jag kan fråga honom något. Måste ju ha en ursäkt för att komma fram och ta kort. Kanske vi kan ha varsin nymfparakit på huvudet. Eller så har Jonas en fingerapa som klamrar sig fast på hans pekfinger. Något galet kan vi nog hitta på han och jag.
/Percy.
Spoileralert!
Det kan ha varit den sämsta film jag har sett. Och Percy har sett MEGET film i sina dagar, så ett sådant statement vill inte säga lite. Jag vet inte hur jag ska förklara på vilket sätt filmen var så usel, det finns så många dimensioner i det, men det är många logiska luckor som lämnas obesvarade efter att ha lämnat salongen. Jag ska redogöra för några av dessa luckor.
Varning för spoilers era rymdnördar:
Vad är det egentligen för fel på mannen som måste ha nya kroppsdelar hela tiden? Vad lider han av?
Lider han av denna mystiska åkomma redan INNAN de attackerar kvinnan i början som hugger honom med en trädgårdsräfsa? Varför attackerar dom just henne som är FBI-agent?
Vad är det egentligen de sysslar med det ryska manliga kärleksparet? Är det den enes sjukdom som står i centrum eller är det svart handel med mänskliga organ?
Har Mulder och Scully fått barn?
Varför måste den ryske sjuklingen ha kroppar med AB-blod? Och varför bara kvinnokroppar?
Varför ligger hans arm i isen i början? Man får ju veta lite senare att han behöver NYA kroppsdelar hela tiden och armen i isen var det ju inget fel på enligt genierna i Quantico.
Varför sidospåret med den sjuke pojken? Han dör ju sen i alla fall och har inget med storyn i övrigt att göra.
När blev Scully sådan ypperlig kirurg? Var inte hon rättsläkare i serien?
Och så några saker som bara var dåliga i sig:
När Scully ska genomföra en MAYOR stamcelloperation på en sjuk pojke, läs: ovan, och väljer att GOOGLA "Stem cell therapy" några timmar innan för att kolla upp lite "viktiga fakta".
När kameran zoomar in en av händerna på ryssens nya kropp så man får se långa, nagellackade kvinnonaglar så att the viewers inte ska missa att han just har en kvinnokropp fastsydd på sig.
När Chris Carter så fint har placerat tre nunnor som surt kikar in i fönstret till operationssalen när Scully ska utföra den Gudi obehagliga stamcellsoperationen.
Hoppas han håller hårt i slantarna nu Chris, för jag antar ju att det finns tillräckligt många Mulderfans där ute för att det ska ramla in några sköna dollar till honom, så vi andra vanliga människor slipper dravlet i framtiden.
/Percy.
Hade glaset en fallosliknande form?
Nog om det.
Det jag ville säga nu var att jag hade en märklig dröm inatt och måste berätta om den innan jag glömmer den.
Jag satt i goda vänners sällskap. Vi pratade, drack öl och skrattade. Vi drack ölen ur sådana där högsmala ölglas som är bredast högst upp.
Plötsligt!
Jag tittar på mitt glas och ser att skumkronan börjar häva sig, som om det är på väg och ska rinna över glaset liksom.
Det häver sig på ett segt sätt, som om det är trögflytande ölet.
Jag skyndar mig, lutar mig fram och tar mitt glas och tänker dricka så det inte hinner rinna över.
Det är segt! Jag får bita i skummet och ölet.
Men det är så egendomligt....det smakar inte öl.
Det smakar: Kola. Knäck.
Jag har försökt tolka drömmen nu i flera minuter, ända sen jag vaknade. Är jag sugen på öl? Ja kanske...Är jag sugen på kola? Nej inte alls egentligen. Är jag rädd för att min öl ska förvandlas? Vet inte, det har aldrig hänt förut vad jag kan minnas. Vill jag att det ska finnas öl som smakar kola? Nej för fan! Usch!
Frågorna hopar sig. Hjälp mig.
/Percy.
Tänk en sådan gästfrihet
Kent King från Jamaica är av okänd anledning på semester i Luleå och traskar omkring på stadens gator. När han kommer till en park med vackra rabatter ser han plötsligt något bekant i ögonvrån. Han går närmare en plantering och granskar växterna. Jovisst tusan är det ganja, tänker han förvånat och förundras över att Luleå kommun odlar cannabis mitt i staden. Norrbottens-kuriren är snart på plats för att dokumentera detta märkliga fynd. Reportern är väl inte alltför bekant med dylika knarkodlingar, så villrådigt undrar denne om det verkligen är sant att växten är av den olagliga sorten. Då rycker Kent King in och säger:
– Du, jag växte upp med sånt här, jag är hundra procent säker.
Så talar en sann expert på området.
/Pilen.
Kent King från Jamaica visar glatt upp sitt fynd av ganja mitt i Luleå. Foto: Aftonbladet/Norrbottens-Kuriren.
Knut Knutsson suckade och grät en skvätt
1. En lampa i form av ett par gula byxor med vitt snajsigt skärp.
2. En påse korkar (liknande dem som Wall-Enberg lägger i Sickans väska istället för pengar).
3. En slags leksakshjälm i plast (som för övrigt hade en lapp med texten "gratis" på sig).
/Pilen.
Foto: Pilen.
